Oooh, jag har ju helt glömt bort att rapportera om en av Londonvistelsens mest omtumlande händelser! Kändisspotting på högsta nivå inträffade när jag, Daniel och Carro korsade Leicester Sq och uppmärksammade en folkhop (främst bestående av trånande flickor på cirka 15 år) som samlats vid hörnet av torget. Lite föraktfullt fnös vi åt spektaklet, muttrade "är det här en jävla skolklass eller?" och banade vår väg genom folkmassan när jag plötsligt snappade upp att en smått exalterad tonåring pep "Oh my god, I can't believe I just saw Ashton Kutcher!"
Det är då som den omtumlande sanningen går upp för oss.
Ashton, denna pionjär inom den gravt underskattade spankategorin "enfaldiga men sexiga karlar", orsaken till att både jag och Carro glatt lättade på plånboken och betalade 80 spänn per skalle för att se "The Butterly Effect" på bio, stjärnan i den oförglömliga filmen "Dude, where's my car" (och eventuellt också stjärna i den mytomspunna uppföljaren "Seriously dude, where's my car?", jag har ännu inte slutat hoppas) stod blott några meter från oss i TRL-studion. Endast ett glasfönster och ett våningsplan skiljde oss från Ashton och hans fula beiga kostym.
Givetvis tog vi detta som en given signal att beblanda oss med folkgruppen i hopp om att komma lite närmre Ashton. Utan tvekan och utan hänsyn till tonåringarna, Daniels "men skärp er nu!"-utrop eller känsla för en den smak och stil som en vuxen kvinna förväntas kunna visa upp i offentliga sammanhang jobbade vi vår väg närmre fönstret medan vi upphetsat mässade "Ashton! Ashton!", och jublade i takt med småflickorna varje gång Ashton gjorde en tendens till att vända sig i riktning mot fönstret.
Alltså, om brittiska TRL fortfarande visas på svenska MTV, glöm inte att check out detta oförglömliga TV-ögonblick. Inte bara får ni en chans att spana in Ashton (och hans fula beiga kostym) i närbild, har ni riktig tur sveper kameran även över folkmassan utanför, vilket ger alla en chans att spana in de överåriga idioterna som utan självrespekt beblandar sig med den pubertala fanskaran. Ni känner igen oss på det faktum att vi är uppskattningsvis två huvuden längre än någon annan i folkhopen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar