Och lugnet sänker sig

Allehanda misär har sänkt lite av en skugga över helgen, men nu är allt så mycket bättre, främst på grund av de goda prospekten inför mogondagen - SOVMORGON och sedan häng med Sofie och Fredrik med shopping, kvalitetstid och inte minst en chans för mig att lägga mina giriga små händer på det där läppgeléet. Jag hoppas även lite naivt på sushi, glass och om det är fint väder kanske även det bästa sommarnöjet TRAMPEBÅT.

Det här är för övrigt mina och Sofs fötter för typ exakt ett år sedan. Sol och kjolvänligt väder imorgon också, kthnx.



Annars såg jag att den här trevliga bloggen länkat till mig, och därför gör jag naturligtvis detsamma (om än lite sent, vilket dock inte beror enbart på oartighet utan mest på bristande uppmärksamhet). Det här inlägget är min favorit, hur roligt som helst, även om jag inte håller med ett dugg utan snarare är av helt motsatt åsikt. Jag får lätta frossbrytningar och det-kryper-av-obehag-under-skinnet-känslor varje gång maj närmar sig och rapporterna över sommarmodet - de som brukar innehålla fraser av typen "skirt och romantiskt", "härliga knallfärger", "mjuka pasteller", "snyggt till solbrännan" (ingen färg som är snygg till solbrännan har någonsin varit snygg i något annat sammanhang) "bikinispecial" och "sommarens snyggaste toppar" (ALLTID fula och ALLTID för korta) - börjar hagla in. Däremot ÄLSKAR jag höstkläder och har en mental lista över hundratals fina koftor, guldsaker och tantkjolar i murriga färger (brunt! lila!) som jag ska lägga mina små giriga vantar på nu när de börjar dyka upp i butikerna. Buh-bye pastellblommiga tunna tunikor, jag kommer INTE att sakna er. Men variety is the spice of life antar jag, även när man talar om vilken modesäsong man föredrar.

Min förkärlek för mörka färger får mig dock så smått att fundera på om inte min mammas gamla sminkbok från det ljuva 80-talet kanske ändå hade en poäng när den påstod att alla har en "årstid" vars färgskala man ska hålla sig till. Boken kom från den rätt tveksamma utgivaren "Color me beautiful" och inhandlades efter att min mor sett ett framträdande av en så kallad färgkonsult i Sköna Söndag. Att sminka sig efter sina "årstidsfärger" verkar ha varit hur stort som helst, men det verkar som att det helt har fallit i glömska nuförtiden. Jag minns i alla fall med fasa färgskalorna (och bilderna, speciellt bilderna på de färgkonsulterade männen var STOR HUMOR) och hur jag förskräckt pep "men ALLA är ju fula!" när jag bläddrade igenom dem och fick handfasta råd av typen "endast Vintrar klarar av att bära svart" och "du som är Sommar kan ALDRIG ha mörka färger". Those were, indeed, the days. Undrar om färgkonsulter förtfarande finns? Jag hade alltid för mig att jag var en Höst (trots att alla bilderna på höstar föreställde folk med morotsrött hår och blonda ögonbryn) som tydligen skulle passa i kulörer som senapsgult och "varm aprikos" (hu), men det hade kanske varit trevligt att få det bekräftat såhär på gamla dar.

Oh well.

För övrigt leder Helsingborg över Djurgården med 1-0 just nu och jag har en känsla av att min bror befinner sig i en kraftig euforisk extas (själv är man ju lite mer vuxen och sansad och nöjer sig med att nöjt tjoa lite framför Aftonbladets mål-för-mål-rapportering). Forza Helsingborg, av diverse anledningar men framförallt kanske för min käre lillebrors skull, jag vill faktiskt INTE att han ska behöva kräkas av ilska efter att SM-guldet avgjorts i år också.

Annars står jag efter lördagens biobesök fast vid det förra inläggets rubrik mer än någonsin. Åh, Owen, så hopplöst het. Jag kände mig helt hot and bothered hela filmen igenom (och det var inte bara på grund av att rötmånads-matförgiftningen spred sig genom min kropp). Samma medgörliga känslor ville inte riktigt lämna mig ifred när jag fördjupade mig i det heta photo spreadet i Rolling Stone under i personalrummet idag.

I really should get out more.