Jag och min moped

Mina föräldrar är så grymt snälla, fina och allmänt goda människor att jag ibland undrar hur jag egentligen kan vara sprungen ur deras genpool. Till exempel har de just gett mig ett kuvert som de legat och tryckt på i åratal, innehållande pengarna de fick när de sålde min moped (som egentligen inte var min, utan min pappas). Citat min far: "de här pengarna har ju bara legat här och vi har inte riktigt vetat vad vi ska göra med dem, så ta dem du, om du behöver dem". Mina föräldrar = KARRLEK. Speciellt som min mor dessutom gav mig en sådan här alldeles gratis, och den är grymt bra (nu var väl den gåvan mer en följd av ett felköp från hennes sida än ren givmildhet, men jag är inte den som är den utan tackar givetvis och tar emot).

Och ja, jag är från landet, så att ha moped var inte så mycket en valmöjlighet som ett socialt tvång där de enda som stod emot var mesar och freaks. Min var en röd och stilig Vespa Ciao som fick till namnet Thomas (varför den döptes till just detta har jag dock lite för mycket självrespekt för att avslöja här och nu...), och han och jag susade fram (lite av en överdrift där kanske - mina föräldrar må vara snälla och goda men de hade strypt mig om jag hade försökt mig på att trimma mopeden) genom hålan med omnejd i kanske sammanlagt 1,5 år men när jag tänker tillbaka nu verkar det som en evighet. Det känns faktiskt fint att Thomas nu indirekt har bidragit till mitt välbefinnande än en gång efter alla dessa år och efter allt fint vi en gång upplevde tillsammans (vansinneskörning i Hittarpsbacken, skjutsande av tre personer på den klassiska sträckan Fleninge - Hasslarp, slirövningar på Välaparkeringen nattetid etcetera). Cirkeln är, så att säga, sluten.

Nu är frågan bara om kuvertets innehåll kan rättfärdiga min planerade HQ Hair-shoppingspree. Känns väl kanske aningen tveksamt med tanke på att jag gjorde en snabb genomräkning på vad det hade kunnat tänkas kosta om jag köpte det som jag anser vara det "viktigaste" (och då har jag fan tagit i underkant, samt inte räknat med presenterna jag listigt hade tänkt köpa till folk med stundande födelsedagar). 78 stabila pund. Aningen tveksamt, som sagt.

Annars har jag just återvänt från en finfin TV-kväll med Carro, där vi beskådat följande: inspelat Nip/tuck, inspelat Desperate Housewives, 4400, Top Model och Paradise Hotel. Det var givetvis så jävla fint, en riktig orgie i low-brow-kulturell underhållning. Just the way I like it. Nu ska jag posta det här inlägget eftersom det inte ens var i närheten av att fungera när jag försökte i eftermiddags, och sedan stundar orolig sömn på grund av morgondagens fasor.

Godnatt.