Varning: nivån av gnällighet och allmän sorglighet i nedanstående inlägg är HÖG

Fy fan, jag är sjuk. Något ondskefullt har intagit min mage och det gör så jävla jävla ont. Först trodde jag, givetvis, att det det var vinterkräksjukan och beredde mig på strid (det kändes logiskt att den i mitt fall skulle kunna manifestera sig genom groteska smärtor snarare än uppkastningar eftersom jag av princip inte kräks) men nu lutar det väl snarare åt fucking magkatarr igen. Oh joy. Jag behöver verkligen bege mig ut för att köpa fett med Losec (och kanske lite lättsmält mat, de orientaliska kryddorna och mexikanska salsarörorna som utgör större delen av mitt matförråd hemma lockar relativt måttligt just nu). Synd bara att jag inte ens orkar gå bort till fönstret för att dra upp persiennerna. Hm. Ingen som vill komma hit med lite droger och sushi? Och, just for the record, så kallat måttliga mängder är inte ett alternativ i något av fallen.

Det är i ögonblick som dessa man saknar en lojal livspartner som ser det som sin plikt att ta hand om en när man är ynklig. Själv är jag själva antitesen till den gamla förvrängda uppfattningen om att kvinnor skulle vara moderliga och omhändertagande och flyr snabbt fältet när någon i min närhet blir sjuk, men detta ökar ju bara behovet av någon som kan, som det så fint heter, komplettera mig. Alltså, jag tänker nu annonsera efter en pojkvän:

SÖKES:
Viril ung man med omhändertagande drag. Bör gå och köpa cola, mat och mediciner samt röja undan gamla halvtomma glas ur lägenheten utan gnäll. Det är även ett plus om du accepterar banala intressen, inte har något emot att Vh1 står på hela dagen, har sexig krokig näsa, släpper till vid förfrågan, har allmänt hög toleransnivå och dålig smak samt tycker om att möta och arbeta med människor*. Svar till "Bitter, sjuk hagga" alternativt "En pigg och glad tjej på 28 jordsnurr som alltid är glad och älskar livet"**

*Det är väl så det brukar stå i platsannonser för jobb där man vet att man kommer att få ta jävligt mycket skit från kunderna utan att ha chansen att opponera/försvara sig?

**Jag är inte den som tvekar att dra till med en rejäl lögn om det bättrar på chanserna för att en rejäl flod av svar ska börja trilla in.

Såja, nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på svaren.

Eller så tar jag mig i kragen, släpar mig upp ur mitt dvalaliknande tillstånd och tar fucking BUSSEN ner till Apoteket och mitt favoritsushiplace, för jag orkar verkligen inte gå. Hm, tufft det här. Jag undrar just vilket av de två alternativen som ger resultat snabbast?