Holla bitches, jag hoppas att ni har saknat mig under mitt evighetslånga blogguppehåll (...sa hon och väntade förgäves på det rungande bifall som givetvis uteblev).
Saker av vikt som hänt sedan sist:
En lampa exploderade i mitt kök och elen försvann i hela lägenheten utom vardagsrummet lagom till att jag skulle börja röja upp lite som förberedelse för min och Carros mysiga hemmakväll på det klassiska temat "Top Model och flottig pizza med extra ost". Eftersom jag på "jag har tonårsångest och mår såååååå dåååååligt"-manér (det är ju så HIMLA attraktivt) tror att alla motgångar i mitt liv är riktade mot mig personligen fick jag ett mindre bryt. Sansade mig emellertid, och bestämde mig för att istället sätta hårt mot hårt och leva efter devisen "nähä, om du inte vill lysa så SKIT I DET DÅ LAMPJÄVEL, jag tänker INTE anstränga mig med att försöka fixa dig så fuck off". Höll fast vid denna inställning i cirka fem minuter, tills Carro ringde och upplyste mig om följande två saker: 1. "Lina, du är faktiskt 28 år, du måste ta dig i kragen och fixa nya proppar, det är trots allt ditt eget hem" samt 2. "Funkar inte elen i ditt kök kommer ju all din mat i frysen att förstöras". Jag fick med andra ord bita i det sura äpplet och bege mig ut för att införskaffa nya proppar. Jobbade dock inte riktigt så mycket med mina tendenser till typ A-peronlighet som kanske vore önskvärt under den lilla trippen till min lakala ICA-butik inser jag såhär i efterhand...men låt oss inte gå närmare in på detta utan istället låtsas att jag inte alls är den typ av människa som seriöst överväger att sparka in en glasdörr i den roterande entrén när den går för sakta (OK, jag erkänner, det är jag som suckar högt och irriterat när ni betalar med mynt, som byter kö tre gånger i hopp om att den nya kanske går två sekunder snabbare och som får en fet bultande ådra i pannan av ren panik när ni blockerar hela rulltrappan också...men, öh, jag jobbar på det, ibland åtminstone).
I alla fall. Jag kom hem. Jag bytte till de nyinköpta propparna. Inget hände. Jag bytte en gång till för säkerhets skull. Inget hände. Och det var då jag gjorde det som varje mogen, självständig, duglig och vuxen kvinna gör i situationer då tekniken krånglar: jag ringde min pappa.
Vad jag dock missade, eftersom lägenheten som sagt saknade ström, var att mitt telefonsamtal till pappa prickades in exakt under Anjas andra åk i OS-slalomen. Insåg mitt misstag när jag, efter att ha stört honom i någon minut med en utförlig beskrivning av mitt proppbytande, i bakgrunden hörde de glada kommentatorerna skandera att "Hon gör det! Anja Pärsson tar GULD för Sverige!!!", och hoppas nu intensivt att detta inte ska komma att leda till arvlöshet. Efter diverse dåliga beskrivningar av interiören i det lilla elskåpet i garderoben för min far testade jag sedan att trycka på några random knappar vilket resulterade i att även telefonen dog.
Till slut hittade jag dock någon slags beskrivning på hur man startar om hela skiten, uppskriven på ett litet klistermärke inuti garderoben - jag hade inte sett det innan på grund av att det dolts av en av de omtalade Zlatanbilderna (ähum...). Följde beskrivningen till punkt och pricka och DET FUNGERADE. Jag kände mig som ett tekniskt geni och ringde genast upp pappa igen för att skryta om min förträfflighet samt be om ursäkt för mitt gnällsamtal mitt i Anjas andra åk. Han har inte nämnt något om arvlöshet ännu så jag tror/hoppas att han förlåtit mig.
På tal om Zlatanbilder förresten: kolla in den här respektingivande och skitfeta Zlatanpärlplattan! Om det inte vore för att det ordnade sig med det där jobbet så hade jag starkt övervägt att anmäla mig till Ungdomscentrum (inga sarkastiska pikar om det där med prefixet "ungdom-" nu, tack...) och hookat upp en praktikplats på dagiset i fråga. Jag hade lätt stått ut med ett gäng skrikiga barn om jag bara hade haft en foxy Zlatanpärlplatta att vila blickarna på under arbetsdagen...men som sagt, nu ordnade det sig med det jobbet jag ville ha (och yes, jag är hur nöjd som helst och överlag en happy camper).
Nu borde jag göra en massa vettiga och sociala saker men jag är så trött, så trött och dessutom så jäkla pank att jag fick föra över pengar från sparkontot för att köpa en pizza i onsdags så jag känner att det kanske snarare lutar åt en fredagskväll i tidningsläsandets och wasabinötterätandets tecken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
va?!? vaddå för jobb?
jag är också irriterad i kön o suckar o byter samt att jag ska jobba lite på min extrema nyfikenhet...
holy shit, jag hade mördat om någon ringt mitt i anjas guldåk. Är du verkligen säker på att du inte blev arvlös?
Sofie: Herregud, du kan väl äta Cherry Garcia även när han är hemma, det är väl bara bra att han inte gör några anspråk på den så att det blir mer till dig.
Virvla: Jag håller mig inom mitt skrå som bibliotekstant, men har nu fått ett jobb som är uppdelat på två bibliotek (ett stadsbibliotek och ett litet bibliotek inom universitetet) där jag tror att jag kommer att få syssla med roliga saker och jag är nöjd som fan. Dessutom är det jävligt skönt att min tidigare något osäkra och varierande inkomst stabiliseras något så att diverse shoppingresor kan planeras för framtiden.
Anna: Men jag visste ju inte, hela min lägenhet var svart och min omvärldskontakt utplånad! Ångrar dock att jag uppfodrande frågade "Är du dääääär eller?" när fadern blev tyst för att försöka snappa upp mellantiden. Dock har inget om arvlöshet nämnts ännu, knock on wood.
Skicka en kommentar