Det var tider

Nu har en av mina allra bästa biatches fyllt år och det innebär att det är exakt två veckor tills jag gör detsamma. Jag firar genom att publicera en bild på oss från den den gyllene sommaren 1992 (förmodligen i samma veva som vi skrev det där meddelandet på toaletten på Sandrews, se förra inlägget). Those were the days, och så vidare. Lo and behold alltså, två slingblekta svenneförortsbrudar som tycker att Wayne´s World är "skitbra" och som brukar roa sig med att ringa till Heta Linjen och skriva fejkade frågor till Katerina Janouchs sexspalt i Vecko-Revyn:


notera speciellt den vita kanten runt min handled, direkt förorsakad av en sommar av flitigt popswatchanvändande

I alla fall, min fina vän C har varit en av de smartaste, roligaste och mest ondskefulla människorna jag känt ända sedan våra blickar för första gången möttes över den livsfarliga lekattraktionen "stora däcket" på vår lokala lekplats hemma i hålan för lite mer än 25 år sedan. Mucho kärlek.

Och bara två veckor kvar nu alltså. Till min lista över presenter jag önskar mig har jag nu, förutom Chuck Klostermanboken, benefitsmink från hqhair och ett par strippskor lagt den leopardmönstrade dramatenvagnen som kan beskådas i skyltfönstret till väskaffären som ligger vid busshållplatsen på Triangeln. Ska jag äntra ålderdomen så kan jag fan lika gärna göra det med lite god smak och stil.