Things go better with a little bit of razzmatazz

Åh, nu har biljetter inhandlats till Jarvis Cocker-konserten. Det blir ingen Dollykonsert i Göteborg för övrigt, men nu när jag har det här att trösta mig med känns det nästan okej, än så länge åtminstone.

Saker att se fram emot att få uppleva under konserten:
1. Att få känna sig som hemma bland alla de andra forna indiepoparna runt 30-strecket.
2. Att få hoppas på att få höra några gamla fina örhängen från förr, samtidigt som man skäms lite inombords när publikreaktionen på just dessa nummer blir tjugo gånger större än tidigare under konserten.
3. Att få ett bättre sista (?) minne av en av mina största och bästa tonårsidoler än den förfärliga konserten på Reading 2002 där Jarvis låg och ålade på scenen till tonerna av något från det där fasansfulla experimentella naturalbumet Pulp gjorde i slutet av sin karriär och levererade mellansnack av typen "Any of you read any good books lately? This is, after all, the reeeeeading festival!". Det gör ont att se hjältar falla. Nu är det dags för återupprättelse.
4. Att få tillfälle att försöka klämma in min kära byst i min gamla t-shirt med texten "I'm common" från 1995...eller så skiter jag kanske i det.
5. Att få stå i publiken och köra handmovesen från Common People-videon och inte behöva skämmas för att de fortfarande sitter i ryggmärgen...eller så skiter vi i det också, vid närmare eftertanke.


Du är för alltid en del utav mig

Fan vad jag inte är frisk, förresten. It's not even funny. Och inget mera Lost. Någon vill mig uppenbarligen illa.