skip to main |
skip to sidebar
Det är då som det stora vemodet rullar in
Det finns dagar då man då man vaknar av ett telefonsamtal från arbeitmachtfreisförmedlingen, dagar då man jobbar det sena passet, dagar då tåget är försenat, dagar då ett dagis bestämmer sig för att slå sig ner i samma tågkupé som en själv, dagar då man tvingas att inse att hur heta ens nya La Redoute-skor än må vara så är de så jävla trånga över ens dasslocksbreda tår att man bara vll gråta av smärta när man har dem på sig och att det faktiskt därför inte finns något att be för - de måste tillbaka (ett öppet brev till alla petite franska storlekar: NI KAN DRA ÅT HELVETE), dagar då man vill lägga sig ner och dö en smula, dagar då man till råga på allt kommer hem och möts av det här på hallgolvet:
Dessa dagar är dagar då man kan behöva påminna sig om att jo, det finns något att leva för, trots allt. Det finns fortfarande något som är värdigt ens villkorslösa kärlek och respekt, och inte bara spott och spe. Ja, någonstans därute finns det fortfarande något som är gott, sant och riktigt. Så, bara därför:
Hugh Laurie i en Mötley Crüe-tshirt.
5 kommentarer:
jag fick också min betalningsplan. 1300kr mer per kvartal tycker de jag ska betala detta året. svin.
hehe, gillar kombinationen "gammal kass hårdrock, mina hemliga kärlekar, misär"!
Ska förstora bilden och sätta upp Hugh på väggen i mitt kontor...Som terapi mot regniga januaridagar! Åh dr House.
hör du också till dem som har hunnit med att låna på det gamla lånet också? jag insåg i år att mitt gamla lån blivit större, nej inte minskat samtidigt som jag betalat av, utan blivit större...
åh csn, jag när fortfarande drömmen om att hela deras datasystem ska krascha och alla studieskulder ska raderas. med tanke på hur många datasnubbar som lånat pengar för att läsa borde det väl kunna ske?
betalningsplan, ja... jag har ju det tveksamma nöjet att plugga med folk som har så gott som alla sina lån i det gamla systemer, och blir ständigt påmind om vilken sjuk jävla försämring som faktiskt skett. för övrigt stör det mig nästan mer att hela grejen med plötsligt-är-gamla-hårdrockstischor-inne inte lockar till sig lite a) bra band åtminstone, eller i alla fall b) tischor som ändå är lite snygga också. det finns ju såna.
Nu ska vi inte prata skit om dr Feelgood-tröjan! Jag hade den som ryggmärke på en stentvättad jeansjacka en gång!
(ja, jag är medveten om att detta kanske inte är något som borgar för kvalitet i de flesta människors ögon, men...)
Skicka en kommentar