Så, nu är det den sjuttonde januari (OK, inte riktigt än, men jag tänkte gå och lägga mig och försöka sova bort grissjukan nu) och det är alltså nu exakt fem år sedan som mina och min fina vän Sofies blickar för första gången möttes över huvudet på en massa studenter i annexet till byggnaden med det högtravande namnet Palaestra et Odeum. Kort därefter hade vi vår första konversation (på damtoaletten, såsom de classy kvinnor vi ju ändock är) och så småningom bondande vi även över det faktum att vi vid den aktuella tidpunkten bar en gemensam frisyr:
Autentiskt, ocensurerat bildmaterial från våren 2002. Värt att notera: i fotoalbumet där jag hittade dessa bilder hade jag bredvid fotot på mig skrivit "Jag är så HIMLA emo". Jag vet inte om jag skojade men HERREGUD, jag hoppas. Och Sofie, är det där månne en KENT-TSHIRT jag ser???
I alla fall, som alla förstår var detta the beginning of a beautiful friendship. Och, som sagt, FEM år nu, det är ju en hel mansålder (för ett marsvin). Så, Sofie, this one goes out to you:
<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Texten bredvid ditt kort löd, ordagrant: "Sofie och jag har slutat skolan och firar med att äta oliver på Gräddhyllans uteservering. Notera speciellt mannen som somnat/dött i bakgrunden".
I bakgrunden på mitt kort kan man ju för övrigt istället beskåda de "trevliga" uppkastningsfärgade väggarna i Hästryda...oh, the memories.
Ah, nu minns jag till och med tillfället, tror jag! Vi satt väl tillsammans med några andra )Marie, Lina kanske?) på uteserveringen? Kan det vara en grekisk sallad jag äter, eller möjligtvis en sån där grov macka som de hade? Jag försöker minnas vad jag brukade äta där...någon typ av räksalladsmacka eventuellt.
Åh, kära gamla Hästryda. Kommer fortfarande ihåg när vi satt i ditt kök och tog livet av stackars lille Sebastian.
Hm, tror du inte att detta var efter att vi slutat umgås med andra människor (visa av erfarenheter typ internetporrsincidenten och de muntliga gruppframställningarna)?
Jag hade för mig att vi firade avslutade MKV-studier med en gemensam lunch och efter detta dumpade vi dem för gott? (Förutom den gången M. kontaktade mig här i stan då förstås). Kan ha fel, vill bara minnas att det var så det gick till.
Beats me.
Skicka en kommentar