Det är över nu

Varje morgon tänker jag att idag är sista dagen, imorgon ska jag sluta läsa de jävla gratistidningarna som de obnoxious tidningsutdelarna försöker trycka upp i ansiktet på mig cirka 250 gånger under färden från mitt hem tills stationen (OBS! mina aggressioner gäller inte killen som brukar stå på bron vid pågatågsstationen och freestyla lite medan han delar ut tidningen). Aldrig mer artiklar som denna, aldrig mer den där underliga sms-spalten längst bak i City dit människor som verkar fullständigt jävla bindgalna skriver osammanhängande meddelanden till varandra och aldrig mer en bisarr "nätkrönikör" (LÄSTE ni den där 17-åriga killen från Helsingborg - figures! - som ansåg att världen skulle förskönas genom mer brunkräm och tighta byxor på män?) tänker jag optimistiskt, fram tills att jag inser att brist på läsning på tåget kanske innebär en ökad risk för kontakt med medpassagerarna (eeew, speciellt tänker jag då på då gubbar med gammal-mans-pung och chinos som de dragit upp i ljumskarna som sätter sig mitt emot mig och stretar och jag får obehagliga tvångstankar/flyktkänslor och vet inte var jag ska fästa blicken och...herregud, jag vet att jag har problem) och snabbt plockar upp en Metro ändå.

Men, och mark my words, nu är det slut. Aldrig mer. Inte ens jag, med min rejäla dagliga pendlingstid kombinerat med brist på meningsfull fritid, har ett så fattigt liv att jag behöver det här. Idag läste jag min sista gratistidning, idag slogs spiken i kistan. Idag slog jag nämligen upp punkt.se och såg det här:



Någonstans får det vara nog.