Hur man inte under några omständigheter bör spela in en duett (och dessutom släppa spektaklet på singel), i synnerhet inte om man har sina bästa år långt, långt bakom sig och syftet är ett annat än att den presumtiva lyssnaren ska behöva gömma ansiktet bakom skämskudden och skrika "Nej! Nej! Åh herregud, han kör fortfarande med kajalen!" (skulle det faktiskt vara så att det är detta som är tanken så får man ju säga mission accomplished, men jag tvivlar):
How it's done (eller "det ligger fan inga bästa år bakom någon här, så sjukt bra"):
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar