She goes down slow, like a shot of gin

Här kan man läsa om det kommande (och av mig hett efterlängtade) tv-programmet och förmodade kulturella mästerverket "The Rock of Love with Bret Michaels". Det finns även en trevlig bild som med kuslig precision visar exakt den vision av framtiden som jag hade när jag var tretton och min enda dröm om vuxenlivet kunde sammanfattas med orden "slampig hårdrocksgroupie" samt "ligga med valfri medlem i Poison":

Ungefär som hon i den röda klänningen hade jag tänkt mig att jag skulle se ut (och när jag skriver "ungefär" menar jag alltså "exakt"), och man får väl ändå säga att jag inte misslyckades helt i denna strävan...eller...eh. Nåväl, jag hoppas att hon vinner i alla fall så att jag får tillfälle till att helt utan rimlig anledning se det som en liten retroaktiv personlig seger. I will keep you posted allt eftersom jag slaviskt laddat ner avsnittena i samma sekund som sändningarna i USA avslutats och avnjutit dem i hemmets lugna vrå med känslor som pendlar mellan skam, förakt, nostalgi, förtjusning och fascination. 15 juli, baby. Jag har ett kryss i min almanacka.

För övrigt såg jag en tonårstjej i (förmodligen kitsch/ironisk, men ändå!) Poison-tshirt när jag var hemma i hålan senast. Det kändes lite som en otäck blast from the past, men samtidigt lite fint på något sätt. Allt går i cykler and all that shit.