Change of mind

OK, jag har ändrat mig.

Jag vill trots allt inte gifta mig med Wes Anderson, det är Owen Wilson jag vill ha (näsan uppväger lätt hans småskabbiga blonda floppy fringe). I och för sig är tanken kanske lite nasty med tanke på att jag har suktat efter hans bror i ett par år nu, men va fan, celebrity crushes behöver väl varken vara logiska eller smakfulla (hoppas jag)?

I vilket fall som helst var filmen bra på det där småbisarra sättet som jag gillar, och Desperate Housewives var fantastiskt (jag har verkligen kämpat för att inte börja följa det på dansk tv2 eftersom, äh, jag vet inte, det hade blivit lite för mycket Beverly Hills-besatthet-under-högstadiet över det hela), men nu börjar jag ångra mig en smula, programmet var verkligen alldeles underbart rakt igenom. Dock fick jag (och nej, jag överdriver inte) fysiska besvär av typen frossbrytningar när jag tvingades beskåda den blonda hemmafrun (Lynette? Jag är sämst i världen på att komma ihåg namn) tre ÄCKLIGA ÄCKLIGA ÄCKLIGA små bestar till ungar. Sterilisering måste fan vara den enda rätta vägen att gå. På riktigt. Min övertygelse är nu fullständig.

Men för att hålla sig till hyllningen; det var framförallt speciellt fint att få återse Marcia Cross i en roll som bar vissa gemensamma drag med hennes gamla psykotiska Melrose-alter ego Betsy. Som jag och Janne gemensamt kunde enas om för ett tag sedan; inte ett enda ögonblick då Kimberly befann sig i rutan under alla år som Merose Place sändes var ju någonsin mindre än fantastiskt, vilket sannerligen är en prestation när man har en roll i en Aaron Spelling-serie. Marcia, I salute you.

I kväll hoppas jag för övrigt på att Carro vill TV-hänga med mig.

Och jag har fortfarande inte meddelat någon om bloggens existens.