All vår väntan bliver svår

Jag har känt en stegrande frustration över att en "fotografera ditt badrumsskåp"-masshysteri/folkrörelse har spritt sig över nätet samtidigt som både 1. jag faktiskt har både städat, sorterat och slängt ut gamla grejer/allmänt skräp ur mitt skåp, vilket händer med hyfsat skitlånga intervaller och 2. min digitalkamera har varit utlånad och befunnit sig på annan ort. Nu är dock kameran hemma igen, ordningen är återställd, och här är således mina spännande bidrag till badrumsskåpsdokumentet:

Ena halvan av skåpet (notera den välstädade sorteringen i burkar!):



...och den andra halvan av skåpet (den något tråkigare):



Eftersom mitt badrum är ungefär 2x2 kvadrat är bilderna iofs lite missvisande, eftersom den blygsamma ytan har gjort att en massa saker fått spridas till till exempel badkarskanten, handfatskanten, hallen (jag blir jävligt avundsjuk när jag ser att folk i gemen tydligen får plats med sina hårstylingprodukter i badrummet), ett antal väskor och, eh, ovansidan på elementet.

Nåväl, nu blir det finkulturkväll med PIZZA och FOTBOLL. Det finns dock en tomhet som ingen kan fylla; jag kommer att sakna dig något kopiöst, min hjälte, min idol, mitt allmänna mansideal:


(jag tänker inte ta upp "varför är inte alla män som du?"-frågan igen, men det är sannerligen inte utan att frågan känns både relevant och ständigt aktuell)