Jag har egentligen en massa oväsäntligheter som ligger och gnager på tankar och samvete och som jag skulle kunna skriva långa bloggar om: till exempel om hur pass good shit det är att Lisa kanske/förhoppningsvis har med sig one of these babies till mig när hon kommer hem från sin semester...
...eller om hur läskigt det är att Möllevången för tillfället verkligen ekar ödsligt tom på grund av den pågående Malmöfestivaolen (vilket egentligen inte alls är särskilt underligt om man tänker efter, jag menar, Malmöfestivaolen är ju egentligen precis som Möllan - nedgånget och ohygieniskt, men alla är ju där och så är det ju billigt också - fast gånger 500 ungefär) och hur jag känner mig som världens sorgligaste människa när jag som enda icke-festivalfirande Malmöbo som vanligt hasar in på thaitakeawayen. Eller så kunde jag kanske fälla några sarkastiska kommentarer om män som ikläder sig spexiga jeansmodeller (raka jeans är det enda som håller! raka! inga konstigheter! regular cut!) och speciellt då mina gamla icke-favoriter (åh, jag är så härligt diplomatisk och finkänslig) Cheap Mondayjeansen som numera enligt denna källa säljs även över Internet - jag menar, ärligt talat, den här bilden... det kanske är jag som börjar bli gammal, men jag ser inte poängen i att ha på sig ett par byxor vars snitt får det att se ut som att man bajsat på sig (och om man nu trots allt tycker att bajsa-på-sig-looken känns het, vill man verkligen att det ska se ut som att man har gjort det framtill i byxan?). Eller så hade jag kanske kunnat nämna att det ju i alla fall är skönt att veta hur man egentligen ska spendera det där presentkortet på akademibokhandeln och att det ju på det hela taget är fint att jag ständigt upprätthåller en anständig nivå när det gäller det kulturella kapitalet.
Dock är jag så jävla jävla jävla trött att det enda jag vill göra just nu är att bara rulla ihop i en liten kvidande boll och dö självömkansdöden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar