Pretty, oh so pretty

Idag shoppades det, and let me tell you, I was on a roll. Faktum är att jag var on a roll i en sådan utsträckning att jag för första gången i mitt liv (ja, faktiskt) drabbades av den penibla "Ursäkta, jag får meddelandet att köpet inte medges på grund av för lågt saldo på kontot"-situationen, vilken jag löste på ett extremt osmidigt sätt genom att med lite för hysteriskt tonläge rabbla fram "Oj alltså det här är jättekonstigt, det har ju fungerat innan, ja alltså det fungerade för bara några minuter sedan (...vilket väl kan vara anledningen till att kontot är tomt nu, genious), det måste ha blivit något fel, mitt autogiro har säkert dragits från fel konto (???), jag ska ha pengar på kortet det har jag absolut för mig, vänta fem sekunder bara så ska jag fixa det, det här är verkligen jättekonstigt!" (utan andningspauser) medan jag med lätt darrande händer ringde upp telefonbanken och förde över en tusenlapp från sparkontot. Expediten smålog lite föraktfullt/överseende och gick förmodligen inte på något av vad jag sa (och det gjorde hon naturligtvis helt rätt i), och jag gjorde en mental note to self att lugnt säga "oh, ursäkta, då måste jag föra över lite pengar, ett ögonblick bara" och stiga bort från disken (och kön bakom mig) med ett spår av värdighet i behåll om situationen någon gång skulle upprepa sig - vilket jag innerligt hoppas att den inte gör.

Nåja, jag är i viket fall som helst sjukt nöjd med mina inköp. Jag hade bland annat planerat att köpa ett par enkla, bekväma skor, av den typen som man lätt sticker fötterna i när man ska springa till bussen på morgonen, som med lätthet bär en uppför och nerför trapporna på jobbets tre våningar och som inbjuder till en frisk promenad över kullerstensbelagda backar på vägen från jobbet till stationen på eftermiddagen.

De här 9,5-centimetersklackarna (fast i brunt) är vad jag kom hem med:



...men det spelar ingen roll för de är ändå typ det vackraste jag sett (ursäkta om jag blir lite melodramatisk, men bara åsynen av dem får mig att känna mig alldeles varm och mushy inombords - som Zlatan ungefär).

Och, detta bör kanske påpekas, jag köpte faktiskt ett par sensibla skor också - de var de som innebar dödsstöten för mitt stackars shoppingkonto - men dem finns det ingen bild på eftersom Mårten återigen har stulit min kamera för att dokumentera någon slags suspekt technorave-gettogether i de småländska skogarna.