fredag, oktober 28, 2005

Ord är som vapen, de sårar ibland

Jag älskar Vh1 av en väldig massa anledningar, men kanske först och främst för att man ingen annanstans såhär i det tjugoförsta århundradet kan få höra gamla godingar som "All I wanna do is make love to you" med Heart. Jag minns att det florerade spännande rykten på OKEJs popnyhetssidor om att den ena sångerskan stretchats ut digitalt i videon eftersom hon haft fräckheten att gå och bli tjock och därför givetvis inte kunde visas upp på TV, men trots att jag studerade videon noggrannt den här gången för att kolla om det verkligen stämde kunde jag inte se några direkta misstänkta bildstretchningar. Jag blev nästan lite besviken.

Framförallt blev jag dock påmind om hur mycket jag gillar (jag hade använt uttrycket "guilty pleasure" om det inte vore för att jag bestämt mig för att sluta ha sådana och istället stå för min dåliga smak) den här typen av överproducerad FM-radiorock av extremt amerikanskt snitt från den härligt smaklösa skarven mellan 80- och 90-talet. Var har brudarna som sjunger lagom förklätt om sexuella erövringar iförda tighta läderbyxor (närmast ett krav, dock givetvis med undantag för den tjocka bruden i Heartvideon som helt otippat fick klä sig i den klassiska tjockisoutfiten "fotsid blottarrock" istället) och svallande hår tagit vägen idag? Vad har vi för substitut? Shania Twain? For fuck's sake. Shania har givetvis inget att sätta upp mot heta brudar som Heart, Allanah Myles och Lita Ford (och jag hävdar fortfarande att "Kiss me deadly" är en av de bästa poplåtarna EVER).

Den absoluta drottningen av genren är dock Cher. Jag förstår att det är lite svårt att greppa för den naiva ungdomen som mest minns henne som den discotant med konstiga röstförvrängningar som hon förvandlades till under 2000-talet, men 10 år tidigare var hon ju GRYM. Man kan inte bortse från fina smörrocksklassiker som "Just like Jesse James", "Does anybody really fall in love anymore" och, famförallt, "If I could turn back time" med den FANTASTISKA videon där hon är iklädd en outfit bestående av en genomskinlig kroppsstrumpa som exponerar de tatuerade skinkorna och en baddräktsliknande sak bestående av två BAND gränslar en fallosliknande kanon samt hetsar upp 500 kåta sjömän och bumpar och grindar med en minderårig hippie som spelar gitarr och som man sedan fick reda på (OKEJs popnyhetssidor igen) var hennes son. Så jävla fantastiskt. Cher, jag älskar dig. Jag och några miljoner bögar kommer alltid att stå på din sida.

Inga kommentarer: