Timman är slagen

Jag misstänker att jag nådde en ny, spännande nivå av tonårsfylla-pinsamhet när jag cyklade fel på vägen hem i går natt och planlöst cirkulerade inne på ett industriområde i EN OCH EN HALV TIMME utan att förstå hur jag skulle ta mig därifrån. Höjdpunkten på kvällen nåddes när jag till slut på ett högst vingligt sätt med vissa svårigheter forcerade en refug samtidigt som jag med kraxig röst skrek "Hjälp! Vänta! Hur tar jag mig till Södervärn?!" till en oskyldig gångtrafikant på andra sidan gatan. Han pekade med hela armen och begav sig därefter därifrån med snabba steg, och jag avlade ett tyst löfte till mig själv om att en lämplig plan för 2006 nog kan vara att alltid ha pengar till en taxi med sig och därmed vid en ålder av 28 år faktiskt lägga cykelonykterheten bakom sig en gång för alla. The time has come.

Planer för nyårsafton börjar för övrigt ta form, vilket känns bra. Speciellt om jag och Carro får igenom vårt förslag "Daniel kan handla och diska", vilket väl i och för sig känns aningen tveksamt.

Och för övrigt har jag köpt alla julklappar nu och jag är jävligt nöjd med att detta år kunna skippa den högst ångestladdade jultraditionen med ett påtvingat besök på Väla köpcentrum den 23/12. Kreativiteten var kanske inte maximal mot slutet av shoppingrundan men vad fan - jag är säker på att Mårten kommer att uppskatta en flaska Dooley's.


Bara det bästa är gott nog...