Today marked the end of an era, och det är ALL THANKS TO FREDRIK (här funderade jag på att photoshoppa ihop en bild av Jesus med Fredriks ansikte på, men även jag drar emellanåt en gräns för osmakligheterna). I vilket fall som helst, du vet hur tacksam jag/vi är, ursäkta trakasserierna, och behöver du någonsin en gentjänst så vet du var jag finns (det samma gäller Sofie som tålmodigt stod ut med mina småhysteriska telefonsamtal).
Imorgon är det dags att styra stegen mot the hood för traditionsenligt julfirande. Traditionsenligt innebär i min familjs fall att alla chillar, har joggingbyxor, kollar på gamla smalfilmer och äter den mat på julbordet som faktiskt är god. Jag förstår verkligen inte romantiseringen av Fanny och Alexander-julen, fulla släktingar och läskiga barn i fluga sucks ass och slappjulen rules. Jag ser fram emot det.
För övrigt har fler observationer av den läskiga reklamen där Teliapappan avslöjar sin förkärlek för hårda tag börjat trilla in. Observationer av andra människor än jag själv, bör kanske tilläggas. Jag känner mig något lättad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tänkte mig nästan något ännu mer avancerat, typ ditt hue inklippt i "Den sista nattvarden".
Och banoffe pie it is! Jag har NÄSTAN hämtat mig från den förra. Har vi riktig tur rear de även ut julgodiset på Gray's i mellandagarna...:D
Clara:
Alla detaljer om de världsomvälvande händelserna finns här:
http://koolakatten.blogspot.com/2005/12/hurra-fr-oss.html
Pensionärstätt på café är kan vara ganska schysst ibland, tycker jag. Åtminstone får man ta det onda med det goda: kakorna är ju alltid oroväckande små på den typen av ställen, men man slipper å andra sidan ouppfostrade skrikiga hippieungar (vilka annars ALLTID förekommer på caférna i min neck of the woods) och att tvingas avlyssna uttalanden av typen "va, HAR ni inte espresso? Okej, då tar jag en latte" (autentiskt citat).
Saxat ur Uppsala Nya Tidning:
"I boken Enköpingsprofiler finns omkring hundra Enköpingsbor porträtterade, unga och gamla, män och kvinnor. En del kända från kultur- och nöjesvärlden, andra från företagssfären, åter andra är politiker eller kända genom sina arbeten i och för kommunen.
Roland Nordqvist är själv en Enköpingsprofil, så skåning han är. Efter en period som chefredaktör på Enköpings-Posten drev han den egna annonsfinansierade Söndagstidningen och nu frilansar han för UNT samtidigt som han undervisar i spanska och har blivit Teliapappan med hela svenska folket. Dessutom är han mycket drivande i Kulturföreningen Simon Bolívar. Det är också för föreningen som han ger ut boken Enköpingsprofiler, och eventuellt överskott kommer att gå till föreningen. I dag, lördag signerar han sin bok på Gestbloms bokhandel."
Vi borde givetvis ha varit där. Vi gillar ju båda hårda tag, och vem hade kunnat tacka nej till Teliapappan?
Ingen, givetvis! Klart vi borde varit där, jag ser framför oss hus vi tränger oss före de julklappsshoppande Enköpingslokalpatrioterna i kön för att en gång för alla kunna slå näven i bordet och reda ut hur det egentligen ligger till med de hårda tagen. Och fan, tänk att ha haft teliapappan som spanskalärare! Mina gymnasiekunskaper skulle sannerligen behöva fräschas upp lite, Folkuniversitetet i Enköping nästa...
Skicka en kommentar