Människor är konstiga

Människor som gör tatueringar som inspirerats av deras barn är fan inte riktigt kloka. Kan de inte tänka lite på barnens välbefinnande? Hur nöjd hade man själv känt sig om ens mamma traskade omkring med ens fånleende bebisansikte intatuerat på halsen? Eller om ens pappa hade ens namn i Old English tronande ovanför röven? Jag kan kanske inte svara för alla men jag känner själv att euuuuugh, INTE SÄRSKILT.

Men det är kanske bara jag som känner så, medan resten av världen ser tatueringar av klotrunda bebishuvud som det ultimata tecknet på kärlek och familjelycka. Själv är jag ju lite skeptisk till kroppsutsmyckning överhuvudtaget och tycker nog egentligen nog bara att det finns EN tatuering med riktig stil och klass i...typ hela världen. Mehe.