Nu blir det PMS

Jag har inte något särskilt emot Alla Hjärtans Dag, överlag sådär. Vill folk hålla på med att bete sig som idioter och fylla taket med hjärtformade ballonger/ge varandra gosedjur även om dagisåldern passerade för DECENNIER sedan/strö blomblad på sängar och så vidare så säger jag so be it, det är ju inte så att osmakligt beteende inte existerar på årets övriga dagar och jag har aldrig riktigt känt mig delaktig i den typen av agerande. Men, och mark my words, när de romantiska jävla paren kommer mellan mig och min sushi är det fan KRIG.

FYRTIOFEM MINUTERS VÄNTETID för att få mat på mitt sushiställe of choice idag. FYRTIOFEM MINUTER eftersom de romantiska jävla paren tycker att det är så mysigt att köpa takeawaysushi en dag om året, under de övriga 364 lär de ju laga mat hemma för det är ju nämligen ett fint sätt att umgås också och enligt vad jag har sett i reklamen så MATAR den här typen av romantiska par dessutom varandra i köket vilket ju måste vara det överlägset bästa sättet att känna sig som både het älskare i sensuellt förspel och personlig assistent samtidigt, och bara en sådan sak är givetvis värt ett spöstraff eller två. Jag, å andra sidan, jobbar kväll, orkade inte äta lunch i förmiddags, är trött och har sannerligen ingen självuppoffrande karl som slavar i köket för min skull och jag behöver min sushi goddamnit, jag behöver den utan att behöva vänta i fyrtiofem minuter först och alla romantiska par MUST BE TERMINATED.

Om någon undrar förresten; nej, jag är inte helt och hållet främmande för det här med generalisering.

Fyrtiofem minuter som sagt. Efter att jag betett mig halvohövligt inne på sushistället och muttrat "nej, då får det faktiskt vara" medan de romantiska paren som ringt in sin beställning en timme tidigare mös bakom mig i kön och stormat ut hamnade jag bakom ett par VUXNA MÄNNISKOR som HÖLL VARANDRA I HANDEN (vilken typ av människa är man om man i vuxen ålder känner ett behov av att hålla någon i handen på stan? Seriöst?) medan de gick på trottoaren och därmed effektivt blockerade densamma vilket ytterligare spädde på mina redan inte helt soliga känslor och efter att brutalt ha trängt mig förbi dem åkte jag bitter och hungrig hem och köpte pizza istället. Pizzerian var full med ensamma halvbittra karlar av den typ som tar en om axlarna och flyttar en med handkraft istället för att säga "ursäkta" när de vill gå förbi en men surprise surprise, jag gjorde ingen framstöt. Min pizzakille gav mig dock rabatt på pizzan och gratis tzatziki, vilket var fint även om jag inte är helt säker på om han gjorde det av snällhet eller medlidande.

Sedan gick jag hem och tittade på Desperate Housewives och vältrade mig lite i min PMS-kärringattityd medan jag åt pizzan (laddad med farliga smittbärande ingredienser typ räkor, en liten släng av vinterkräksjukan skulle onekligen matcha mitt humör för tillfället) och Desperate Housewives var verkligen skittråkigt precis som det är typ hela tiden numera och hade det inte varit för ett synnerligen sympatiskt och välkommet telefonsamtal så hade det här verkligen varit en pretty shitty afton.