Jag minns mitt nittiotal

Inspirerad av att ha blivit påmind om OK Go:s existens har jag ägnat större delen av dagen åt att inventera min skivsamling och lägga över bortglömda guldkorn i iPoden. Fynden och återupptäckterna har varit både briljanta och...eh, något bisarra, men mest det förstnämnda faktiskt. Den här singeln till exempel! Forever J kan vara världens bästa låt - allvarligt talat alltså, så vidrigt jävla bra och framförallt så mycket gymnasieångest och midninetiesanglofili att jag blir alldeles knäsvag av nostalgi. Och mina gamla Ride-singlar, de hade jag alldeles glömt bort, alla gamla sunkiga lo-fiskivor, och "She don't use jelly" från första Flaming Lips-skivan (jag hoppas verkligen att alla minns det klassiska avsnittet av Beverly Hills där Flaming Lips framförde låten på The Peach Pit och Steve Sanders levererade det klassiska citatet "I don't usually like alternative music, but these guys rock!"...eller så är det kanske bara jag?)! Jag är även sjukt nöjd med att äntligen ha fört över hela min stolta Orup-samling och damn, jag känner redan nu att tågresan imorgon kommer att bli så jävla mycket mer inspirerande än vanligt.