onsdag, april 19, 2006

How bizarre, how bizarre

Jag är en kvinna full av överraskningar, listen to this: igår såg jag en hel hockeymatch (mina diskreta påpekanden om att det samtidigt pågick ett dubbelavsnitt av min favorit-guilty pleasure-serie Grey's Anatomy på femman var det ingen i det övriga sällskapet som brydde sig om). Förvisso var det jävligt tråkigt och jag fattar fortfarande inte när det blir mål vilket gör att engagemanget blir en aning avslaget, men stämningen blev om inte annat lite livad när de politiskt inkorrekta hejaramsorna började ljuda i vardagsrummet. Men som sagt, en hel jävla match, jag är nästan lite stolt över mig själv och min förmåga till tolerans och uthållighet.

Ikväll blev det slappt häng med de danska top model-tänderna och lite Champions League tillsammans med Lisa och Tobias (kvällen bjöd även på vissa andra humoristiska höjdpunkter som dock icke kommer att tas upp här), och jag bangade att se min gamle tonårshjälte Andreas Mattsson med tillhörande (enligt ryktena sugigt) förband på KB med motiveringen att man aldrig ska uppleva sina idoler efter deras prime time eftersom det bara är sorgligt (eh, jo, jag vet att jag skrev att jag var på en Morrisseykonsert för någon vecka sedan men jag är inget vidare på att efterfölja mina egna principer) fast egentligen var jag nog mest trött, sur och sunkig.

Andreas Mattsson var för övrigt, vill jag gärna påpeka, min tonårsidol på riktigt, på det där "följa efter bandet på sommarturnén och lära sig skivnumren utantill"-sättet. Jag känner mig därför högst skeptisk och misstänksam när till exempel några Nöjesguidenmedarbetare i dagens Metro (Nöjesguidenspalten är för övrigt ganska skojig emellanåt eftersom de som skriver varje dag måste hitta roliga nöjeshändelser att tipsa om på ett entusiastismerande sätt, vilket sannerligen inte kan vara det lättaste i Malmö en sketen onsdag strax innan löning. Det är därför ganska tätt mellan formuleringar av typen "Gillar du näsflöjt?! Klart du gillar näsflöjt! Alla måste komma ikväll när det blir näsflöjtskonsert från Mongoliet på Jeriko! Klockan åtta, missa inte!!!"...men det här har verkligen ingenting med saken att göra) hävdade att de minsann "växte upp med Popsicle" - well, tillåt mig tvivla, det var minsann aldrig någon annan i min närhet som växte upp med Popsicle förutom jag, alla andra växte upp med Yabba-dabba-dance eller möjligen The Cranberries och jag borde verkligen sluta vara bitter över mina tonårsneuroser efter alla dessa år och dessutom borde jag nog ha varit på KB ikväll. Men som sagt, tröttheten. Jag höll fan på att dö en smula.

8 kommentarer:

Clara sa...

Eyeballs don't do it for me. Jag var i stället kär i den småtjocke, flintskallige Fredrik i nämnda band (han som sjöng den där fågellåten). Nu när Hannas (alla svenska-indievågens-
hjältar-och-groupies-favorithäng-95) på Skånegatan har öppnat igen skulle man nästan kunna gå dit och frottera sig med sina gamla hjältar tror jag. Om man nu gillar sånt. Efter ett par supar brukar det lossna. Och det blir 95 all over again.
Ska du regregera i Lund på valborg då? Jag funderar på det. Men i Uppsala. Filt som filt, öl som öl. Right?

virvla sa...

http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,813567,00.html

Lina sa...

Clara: Jag hade också en gigantisk crush på Fredrik (men jag vill lägga in en liten protest här, han var väl varken tjock eller flintskallig!? Han rakade ju enligt uppgift huvudet för att det gjorde det bekvämare att bära motorcykelhjälm och inte på grund av håravfall...ähum), mina känslor för herr Mattsson var aldrig av det mer köttsliga slaget. Jag tror bestämt att Fredrik numera arbetar som bartender på någon krog i de gamla indiekvarteren, och ibland tänker jag att man kanske borde försöka spana lite nästa gång man är på Stockholmsbesök (för det är jag ju så ofta...) men det har inte blivit av hittills. Lika bra det kanske, det kommer ändå aldrig att bli som förr.

Angående Lund på sista april så är jag aningen tveksam, jag tror att man bör vara det när medelåldern ligger ett jävla decennium under ens egen och dessutom är buss-/tågresan hem sedan så jävla disgusting. Jag tror nog att jag satsar på Malmö Folkets Park istället, på bekvämt promenadavstånd från hemmet...

Virvla: 300 par!!! Om jag inte var övertygad om att Zlatan är mannen för mig tidigare så är jag sannerligen det nu. Finjournalistik från aftonbladets sida att visa upp hans lokala McDonalds, för övrigt...

virvla sa...

som jag sade tidigare till Cissan på msn: zlatan. skor. våt dröm.

Fi sa...

Hahaha, du vet väl på vems skivbolag Andreas Mattsson ligger?

Förresten har jag ett tv-tips åt dig: programmet "Hundkoll" på SVT, och då i synnerhet hundtränaren Jeppe. (Ja, han heter JEPPE.) Han låter och beter sig EXAKT som Kajan i HippHipp!

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=44561

Lina sa...

Nej, det vet jag inte? Men A. Mattsson har ju inte varit främmande för att slå sig i slang med tveksamma element tidigare precis...allihopa nu: she was barely sixteen and too young to be drinking wine, she belonged to a guy with a car, THE AGGRESSIVE KIND!

Och du ser på hunddressyrprogram på TV alltså? Gee, och jag som trodde att JAG hade för mycket fritid...;)

Lina sa...

OK, nu har jag kollat lite på "Jeppes frågestund" under länken du skickade men jag är rädd att jag inte alls förstår det roliga. Han är väl bara en vanlig gubbe? Dock gillade jag hans devis "5% dominans och 95% kärlek". Öhöhöhö.

Fi sa...

Meh, du har rätt i att klippen från Jeppes frågestund inte var särskilt kul. Såg ca 5-10 min av programmet igår och tyckte att han var mycket Kajan-esque, men det kan ju vara jag som är sjuk i huvudet.

En ledtråd till A. Mattssons skivbolagsboss: innehavare av ett så kallat SLAPPT HUE...?