Snicker snicker snicker

Jag är medveten om att jag har den sämsta humorn men jag tyckte verkligen att det här var sjukt roligt. Det kan förvisso ha ett visst samband med att jag varit lite hemligt kär i Chuck Klosterman ända sedan jag läste Fargo Rock City för första gången, men oavsett vilket...jag menar, omslaget! Muhahahaha.

Annars var jag på bibliotekariemiddag igår och det var riktigt, riktigt trevligt och för att fortsätta med de positiva tongångarna så inbillar jag mig att det faktiskt är vår nu och har därför med ett leende på läpparna städat undan de jävla vinterskorna en gång för alla (jag försökte till och med intala mig själv att det var ett vettigt beslut när jag huttrande och blåfrusen förskte transportera mig hem under de så kallade småtimmarna i natt, jag lyckades nästan). Idag har dock varit one of those days då jag med vissa aningen nasty undantag som jag inte tänker besvära er med har utfört enbart följande sysslor:

Sovit, sovit, sovit, sovit, stigit upp, ätit lite, sovit mer, ätit lite till, tittat på CSI Miami, tittat på el Clásico...slut. Och just det, för att lite fint återknyta till den sista punkten på mitt upptagna dagsschema, jag och min käre bror har även med gemensamma krafter löst Henke-quizet! Vi känner oss nöjda med samtliga svar utom möjligen det med lågstadieskolan. Var gick man på lågstadiet om man växte upp på Närlunda/Krakow? Daniel?

Det är ungefär så här majoriteten av mina lediga dagar ser ut, när jag tänker efter lite. Jag är själva antitesen till ett överaktivt dampbarn.

Förresten, det absolut utan tvekan roligaste idag var mms:et från Sofie (jag äger tyvärr ingen sladd som kan föra över det till datorn) som i Scandinaviums kiosk förevigat en skylt med den obetalbara texten "På Morrisseys begäran säljer vi inte någon korv". HAHAHAHAHAHA. Det slår nog nästan till och med rastaflätor-och-botox-Axl/Jesusbilden i humor, när jag tänker efter.

Förresten, Virvla bad mig svara på saker och jag inte sen på det:

Din mammas mellannamn: Ann-Marie

Vilken maträtt är du? En engelsk trifle; lager på lager av räliga slibbiga grejer men ibland, under de rätta omständigheterna, så känns helheten ganska OK och välsammansatt ändå (fin på högtravande liknelser och metaforer är jag också). Eller kanske en korv, det vill säga icke önskvärd och allmänt malplacerad bland anemiska skitnödiga indiekids av den typen som tar med sig påskliljor som de dansar runt med när de går på Morrisseykonserter?

Namn på dina framtida barn? Jag tänker inte svara på den här frågan en gång till.

Vad är du rädd för? Brist på kontroll, cancer, folk som kräks och påträngande människor (typ sådana som pratar med busschauffören under körning, det vill säga FREAKS).

Favvohundras? Jag har alltid haft en soft spot för korthåriga taxar, min mormor hade en tax när jag var liten och han var grym. Viljestark, tjurskallig, snäll mot de han gillade, aldrig inställsam mot människor som föll utanför denna kategori, hängde sig gärna i byxbenet på dammsugarförsäljare, klämde glatt i sig hela chokladkakor trots att detta rimligen borde ha dödat honom och dessutom hade han förmågan att med ett enda högljutt skall skrämma livet ur mormors väninnors mesiga och bjäbbiga knähundar. Ett mycket sympatiskt djur. Dessutom är de söta.

Krigsskador? Jag har ett ärr i näsvingen som uppstod när jag och Cici försökte smita från en tipsrunda på klass 4A:s läger och jag ramlade lite olyckligt på en sten i skogen och slog av mig halva näsan. Dessutom har jag ett ärr på benet efter att ha fastnat i en gräsklippare när jag var ungefär fem år. Annars tror jag dock att jag är relativt oskadd.

När jag var liten ville jag bli: Veterinär.

Detta vill jag äta på min födelsedag: Tårta såklart.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa vampyrromaner (nej, jag har inte påbörjat den nostalgiska omläsningen av Anne Rice Vampyrkrönika som jag ibland brukar yra om under alkoholpåverkade "jag minns min ljuva ungdom"-diskussioner...det får åtminstone vänta till sommaren).