Jag har spenderat kvällen ensam i mina föräldrars hus hemma i hålan. Inte ens med den bästa av viljor kan man kalla aftonen för händelserik (i mitt fall är att komma hem inte direkt en schlager utan snarare något som är synonymt med en omedelbar regression till det prepubertala stadiet - dricka oboy, kolla på Beavis & Butt-head på tyska MTV, somna i soffan lagom tills att det vankas djupanalys med Magnus Hedman i sändningarna från fotbolls-VM, lämna disken till någon annan och så vidare).
Sedan rekade jag lite i garderoberna, och lo and behold, titta vad jag hittade:
...de omtalade strippskorna (numera ommålade från vitt till svart, och well, vi kan ju konstatera att en andra strykning kanske inte hade varit helt åt helvete) som jag hade på mig när jag tog studenten! Hur i helvete pallade jag stappla omkring på de här i ett helt dygn? Jag sprang upp och ner i en massa trappor i de här skorna! Shit, åren går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
well....du vart ju full, eller hur, då klarar man a l l t! själv hade jag flipflopsandalr vill jag bestämt erinra mig..men jag är ju yngre, det är bara sex år sen jag srang 512 varv runt magnus....
Sofie: Vandra hem barfota på småtimmarna är en sådan där sak som jag av någon anledning alltid har funnit vara lite sådär trivsamt bohemromantisk...eller tja, jag gjorde det fram tills att jag vandrade hem barfota över en gräsmatta nere vid Ribersborg och halkade i en hundbajs. Ähum.
Anna: Jag ser din poäng...men innan berusningen satte i allt för mycket hann jag fan gå från stadsparken till skolan, från skolan till kyrkan, tillbaka till skolan, till restaurangen, en sväng på stan, tillbaka till skolan igen, ut på skolgården, ner för terasstrapporna, runt den jävla statyn (hängande runt halsen på någon kille jag knappt kände medan jag ylade "åååååh jag kommer sakna dig så himla mycket!", jag skyller på tillfällig sinnesförvirring) samt till bilen som tog mig hem till hålan. Fast egentligen är det nog inte det mest anmärkningsvärda, utan det mest upprörande är att ingen informerade mig om att jag var iklädd STRIPPSKOR.
Skicka en kommentar