Inga sorger än i våra sinnen bo (hahaha)

Eller är det inga stormar än? Oh well whatever.

Nu är det i alla fall början av juni, den tid på året då jag traditionsenligt skriver ett bittert inlägg om hur mycket jag hatar alla snorungar till studenter som åker omkring i bilar och tutar och vinkar i den högst felaktiga tron att en enda jävel bryr sig. Dock känner jag att jag kanske redan har sagt allt jag har att säga, så jag tror minsann att jag låter bli att skriva något och i stället hoppas på typ tyngdpunktsförflyttningnar i lastbilsflaken i det tysta.

Men, undrar kanske ni, Lina, har inte också du varit ung och full av livsglädje en gång? Kanske i samband med att du själv tog studenten för ett decennium sedan? Kan du inte unna dessa sorglösa själar en liten tutande tur i 15 kilometer i timmen framför bussen du sitter i (som inte kommer förbi)?

Svaret på samtliga ovanstående frågor är emellertid NEJ. Och om jag eventuellt har visslat i pipor, iklätt mig de i länkarna ovan omtalade strippskorna och betett mig som en jobbig snorunge i allmänhet vid något tillfälle för 10 år sedan så är det fan preskriberat nu! Dessutom hade de ansvariga i min (inte så stora) hemstad åtminstone vett att lägga alla skolors student på samma dag, så man inte var tvungen att stå ut med tutandet i en hel jäkla vecka som i härliga Malmö.

Annat som är bättre i hemstaden än i Malmö, för övrigt:
1. Pizzan
2. Köpcentrat
3. Sportkrönikörerna i lokalpressen (Marjan I love you!)

Jag tänkte göra en hel lista men det var fan svårt att komma på mer. Jag skyller på klen inspiration.

Annars, planer för den nära förestående framtiden: cykla hem till Henriks nya lägenhet för inspektion/våldgästning samt intag av chokladbakelser (rättelse lite senare: mazarintårta). Planer för den inte fullt så nära förestående framtiden: fira midsommar i Göteborg med en av mina allra finaste och käraste vänner som jag saknat riktigt jävla skitmycket på sistone (och som jag skulle kunna skriva en massa skit om här eftersom han envisas med att inte läsa min blogg men det ska jag faktiskt inte göra). Planerna är som vanligt att stänga in oss i en lägenhet innehållande bland annat gamla videoband med klassiska melodifestivaler och erotisk litteratur på finska, dricka en massa vin och hantera eventuella minnesluckor på ett föredömligt sätt efteråt. Det kommer att bli mighty fine, jag är alldeles säker.