Anna utmanade mig, och jag är inte sen på det:
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Jag har sedan länge kommit över det stadium då jag officiellt lyssnade på ett fåtal genrer (jag har som den trogne läsaren kanske uppmärksammat varit hängiven bland annat sunkig lo-fi, gaydisco, pudelhårdrock och tidig nittiotalsindie under perioder av mitt liv) och förkastade andra. Jag lyssnar på bra musik. Ibland lyssnar jag även på rätt dålig musik. Ganska ofta faktiskt.
Vad heter favoritartisten/artisterna?
Alltså, Pavement, jag måste alltid nämna Pavement. Varje gång jag lyssnar på dem så påminns jag om att de verkligen ÄR världens bästa band, precis som jag tyckte redan när jag var 17. Jag kommer aldrig att vika från den här åsikten.
Låt som gör dig glad:
Nerf Herder - Pantera fans in love (se den sjukt påkostade videon här). Till exempel.
Bästa låten:
Right here, baby.
Sämsta låten:
Life is life har jag länge haft högt på den här listan, samt alla låtar som framförs av kvinnor med veka bebisröster. Sedan har ni väl inte glömt den här godbiten?
Bästa partyhiten:
Det beror på tillställningen och sällskapet, känner jag. Allt som man kan stämma upp i smakfull allsång till funkar ju fint, typ "where do we go now"-partiet i Sweet Child O' Mine, och så kallade gamla godingar är ju alltid ett säkert kort, jag brukar inte tveka inför att dra fram varken Take Thats Greatest Hits eller Brainpools debutalbum. Annars känner jag att min och Annas fina nyårs-CD, som till 90% bestod av boybands och Erasure, uppblandat med några Sleater-Kinney-låtar, förtjänar ett hedersomnämnande. Jag förstod aldrig varför ingen verkade uppskatta den på samma sätt som vi.
I min mp3 just nu:
Här följer en OCENSURERAD lista över de tio senaste, framshufflade, låtarna jag lyssnade på under dagens alltid lika stimulerande tågresa:
Billy Idol - Dancing with myself
Magnetic Fields - 100 000 Fireflies
Bright Eyes - Poison Oak
Lita Ford - Kiss me deadly
Rilo Kiley - A better son/daughter
Waterboys - The whole of the moon
Mama Cass - Make your own kind of music (jag laddade lite diskret inför kvällens Lostavsnitt på TV4, bara för att senare tvingas inse att det inte bara var en timme långt istället för två som jag hade inbillat mig utan att TV4 dessutom inte lyckades få igång bandet i tid utan klippte bort scenen där Jack, Sayid och Sawyer simmar ut till båten, ett ögonblick som jag lite lystet längtat efter att få uppleva på en större skärm än min lilla sketna dators sedan det först landade på min hårddisk I VÅRAS. Allihopa nu: TV4 MÅSTE DÖÖÖ!)
The Decemberists - 16 military wives
Billy Bragg - A New England
Madonna - True Blue
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man kan lita på dig....
Men vadå: TVÅ timmar Lost igår? Vadvadvad är det jag inte fattar, jag såg bara ett...
Det är jag som är förvirrad; jag trodde det var ett dubbelavsnitt eftersom det var som ett sådant jag såg det för första gången i tidernas begynnelse (läs: i våras). Så kul skulle man ju dock uppenbarligen INTE ha det, och detta innebär alltså att jag får vänta i YTTERLIGARE en vecka innan jag får uppleva Sawyer i en bur on the big screen. Det är ett hårt liv...
Men SÅ BRA att du spoilar the fun och berättar vad som komma skall. Det uppskattas.
"where do we go now"-partiet i Sweet Child O' Mine! Det bästa jag aldrig nånsin kommit på själv som svar på den frågan.
ja, alltså, varför i helvete accepteras alla såna här sjukliga missar i svensk TV? lägg på en extra minutjävel eller skär i reklamen snålarsel-TV.
Skicka en kommentar