Pensionär is the new black

En fin bonus med mitt jobb är det stora utbud av givande lektyr till lunchen som erbjuds genom tidskriftsprenumerationerna. Ibland känns det lite som att utbudet bland nyanlända tidskrifter får lite för stor inverkan på allmäntillståndet (nytt nummer av Allt om MC = hela lunchen blir förstörd, nytt nummer av Amelia = man kastar sig över reportagen av typen "styla ditt pubeshår" eller "vilken frisyr passar just ditt stjärntecken?" med lite större entusiasm än vad man känner sig bekväm med att erkänna) men oftast är det bara härligt, inte minst eftersom läsandet av nischade faktatidskrifter ger en inblick i avskilda små världar man bara anade existerade (ibland i sina värsta mardrömmar).

En av mina favorittidskrifter är ICA-kuriren. Som jag har förstått det har det de senaste åren gjorts ansträngningar för att hotta upp innehållet och anpassa det mer till Hasse och Lena-människor, typ medelålders medelklass som uppskattar vinprovning, visksjungande kvinnliga singer/songwriters och att experimentera med exotiska maträtter, och den forna målgruppen (pensionärer) har fått ta ett steg tillbaka (de representeras numera mest av sura insändare samt den återkommande spalten "Ur barnamun" där de förtjust delar med sig av "skojiga" och "fyndiga" saker som deras barnbarn har kläckt ur sig - och just for the record; nej, det är givetvis varken smart eller gulligt NÅGONJÄVLASTANS). Det finns dock en grupp som inte har uppmärksammat att ICA-kuriren numera försöker avskärma sig från the senior citizens: Annonsörerna.

Alltså, annonserna i ICA-kuriren är DET BÄSTA. Det är toaletter som duschar dig i röven, det är groteska platsföremål som man ska gå omkring med i munnen när det är kallt utomhus för att inte den kyliga luften ska göra ont i halsen, det är läkemedel mot diverse krämpor, ofta sådana man kanske inte hade velat skylta med, där folk glatt talar ut om sina problem och hur de blivit hjälpta ("jag led av analinkontinens i 40 år, men nu kan jag leva ett normalt liv till slut!"), det är demokassetter till överpris inspelade av artister som ser ut att ha teleporterats direkt från 1974, det är möjlighet att beställa vuxenblöjor och tarmsköljningsapparater för hemmabruk, ja, det är på det hela taget STIL OCH KLASS RAKT IGENOM.

Låt mig bjuda på ett litet axplock ur det senaste numret:


Allt som har med gravar att göra är hot stuff i ICA-kuriren. Förmodligen är idén att man ska se annonsen och tänka något i stil med "Hmmm, frugan har ju varit lite krasslig på sistone, det här stenhuggeriet kan kanske vara bra att ha i åtanke". Smakfullt.


Som sagt, hot stuff. Här presenteras lite fräscha nyheter på gravfronten - trodde man i sin enfald att just gravar inte direkt är det område som mest påverkas av mode och trender är det alltså dags att tänka om.


Kommentarer överflödiga.


Samma sak här, kanske. Intressant är dock att den "forne dansbandskungen" på bilden (en lång text om hur han och hans fru tycker att det är viktigt att "ta tillvara på lusten" följer under bilden) noga poängterar att han minsann fortfarande får upp den även på egen hand, men ändå lägger ut en försvarbar summa på potensmedel just because. Yeah right. Det nämns också hur han och frugan snart ska ut på turné igen, och naturligtvis följer potensmedlet med i packningen. Bra att de påpekade att frun följer med känner jag, hade han ensam dragit ut för att leva the hard life on the road med väskan full av potensmedel hade det ju funnits en viss grund för misstänksamhet.


Om någon vill tänka ut en lämplig 30-årspresent till mig med extra god framförhållning har ni ett hett tips här. ÅÅÅÅH JAG VILL HA EN TRAPPHISS. Jag har varit lätt fixerad vid tanken på en trapphiss ända sedan jag i späd ålder besökte Åhus bibliotek för första gången för att delta i Sommarboken. Där fanns det en trapphiss som såg extremt lockande ut, men givetvis förbjöd min okänsliga mor mig från att ta en liten testtur med argumentet "det är bara för handikappade" (och så här i efterhand får man kanske erkänna att det inte var helt taget ur luften). Men, som sagt, sedan dess har tanken aldrig riktigt lämnat mig. Kom igen nu allihop! 15000, det är bara typ en kommunal månadslön efter skatt! You can do it!

Jag börjar se ljuset i slutet av tunneln när det gäller DIY:andet av min lägenhet, för övrigt. Jag har bytt ut saker, skruvat IKEA-grejer som fraktades hem av den snällaste taxichauffören ever (jag blir fortfarande alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hans avslappnade "eey, jag hjälper dig"-attityd, jag vill åka med den taxichauffören varje gång jag åker taxi i fortsättningen) och nu har projektet "måla strumpbyrån" inletts. Jag har redan målat en pidestal, och givetvis valde jag med hjälp av min fina vän inredningsarkitekten ut den smakfullaste kulören som Färgtema hade att erbjuda. Jag har höga förhoppningar, det kommer säkert att bli bra det här. Synd att jag glömde ta några före-bilder bara.