Saker som förbryllar mig

1. Kylan. Hur blev det plötsligt så in i helvete jävla kallt? Jag vet att jag kanske inte borde bli överraskad direkt, men jag vägrar faktiskt acceptera detta. Det kunde förvisso ha varit värre, jag menar, det snöar inte i alla fall (ja, jag planerar att skriva ett inlägg om hur mycket jag hatar snö i år också, just you wait). Alltså, jag kunde inte känna att jag hade ett par öron när jag gick från stationen häromdagen, och detta trots att jag klätt mig i min nyinköpta stickade basker från min favoritbutik Irenes shop. Ska det verkligen få fortsätta så här?

Tur i alla fall att jag har köpt ett par nya, ähum, vinterskor från den finfina nätbutiken Lily of the valley (hur bra som helst, jag rekommenderar alla att handla där, förutsatt att ni ger fan i klänningen som jag redan bestämt att jag ska ha så fort lite balans i privatekonomin har infunnit sig):



Aah. So so pretty.

2. Som ett resultat av kylan kryper de fram ur sina hålor: Tanterna i cape svepning. Det känns lite som att tanterna i svepning är vinterhalvårets motsvarighet till de nakna männen i lokalpressen (ja, här gör alltså världens största pung ännu ett bejublat gästspel i min blogg, hoppas alla känner sig nöjda med det) - möjligen är de aningen mindre stötande, men de är liksom de nakna karlarna säsongsbetonade, förekommer uteslutande hos det ena könet och väcker inte minst frågan varför? Vi har alla sett dem i stadsbilden - tanterna som inte har på sig en jacka, inte har på sig en sjal, inte har på sig en kappa, utan som har svept in hela sig i lager på lager med oformligt tyg som lite ser ut som en en burka, med undantaget att svepningen är gjord av lite mer polcirkelanpassat ullmaterial (notera även att svepningarna bara bärs av kritvita svennetanter). De riktigt hardcore tantsvepningarna ligger dessutom gärna inne med en huva av modell extra large, som inte så lite påminner om något som vi senast såg på Gandalf alternativt på min bror när han brukade gå på ravefest cirka 1999. Häromdagen såg jag rentav en tant som var insvept i något som var MISSTÄNKT likt IKEAs billigaste filt Polarvide (detta undgick inte mitt skarpa öga eftersom det ligger en hemma i min soffa, på samma sätt som det förmodligen gör hemma hos dig). Alltså, allvarligt talat tanter, nu får det fan räcka. Darth Sidious är många saker, men en god stilförebild är fan inte en av dem.


There is a great disturbance in the force

3. Det vanliga, typ offentliga känsloutbrott, mitt eget uppfuckade psyke, hur Danny kunde röstas ut ut Idol medan de "rockiga" stolpskotten och deras äckliga "kroppsutsmyckningar" får vara kvar (fast det här förbryllar mig inte så mycket i och för sig, det måste ju ha varit på grund av att jag inte var hemma i fredags och därför inte kunde sms:a in min traditionsenliga röst).

Coming up: inlägg på temana "En kärleksförklaring till Sayid i Lost" (speciellt för din skull, Fredrik), "Dåliga hårdrockslåtar vi minns", "Mina tankar angående Borat" (ni kan få en snabbrecension om ni vill: BEST MOVIE IN THE WORLD EVER!) samt, eventuellt, "Starten på mitt nya liv" (eller så skiter vi, vid närmare eftertanke, nog i det). Nu ska jag dock på sedvanligt hurtfriskt sätt gå till Pildammarna och mata ankor.