Tack, Expressen. Tack. Tack för att ni gått ifrån all form av journalistisk heder och publicerat den här artikeln.
Jag kan inte minnas när jag senast skrattade så här mycket. Jag låg dubbelvikt över skrivbordet och kraxade like a madwoman. Jag kippade efter luft. Jag hörde mig själv börja göra grisljudet mellan skrattsalvorna och det fanns inget jag kunde göra för att stoppa det. Jag skrattade så mycket att jag krampade. Sedan skrattade jag lite till och trodde ett tag nästan att jag skulle kräkas på grund av den ansträngning mina stackars inre organ tvingats utstå.
Så än en gång; tack, Expressen. Ni gjorde min dag. Och, i synnerhet, tack mamman Anneli, 37, som inte bara uppenbarligen bemödat sig med att kontakta Expressen för att informera dem om KATASTROFEN utan även ställt upp på bild och bidragit med citat som "Barnen satt bara tysta när Maja slog fast att tomten inte finns. Barn kan ju gärna vara så, att de bara blir tysta och försöker smälta det. Det kan komma flera dagar senare". Tack. Det är allt jag kan säga i nuläget. Tack. Och hoppas det går bra med krishanteringen nu när "det (traumat, får man förmoda) kommer" några dagar senare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Å så fantastiskt! Å.SÅ.FANTASTISKT! Hoppas de följer upp den här nyhetsbomben, jag menar, de kan ju inte lämna oss hängande. Hur gick det egentligen för Annelies barn?
Visst är det härligt med mediakåta svenssons som gör vad som helst för att få sina 15min of fame och ringer kvällspressen i precis vilket ämne som helst och att dessa dessutom åker dit å fotar. Det är ju så man vill kräkas.
Skicka en kommentar