Gör abort, sa min idol

i linje med den sedvanliga livsbitterheten hade jag egentligen planerat att skriva ett gnälligt inlägg där jag hade för avsikt att ondgöra mig över tillvarons små jävligheter, typ folk som på pendeltåget ska ta av sig jackan och hänga upp den på en krok, packa upp medhavd matsäck inklusive en jävla termos, bulla upp något kuddliknande under nacken samt eventuellt ta av sig skorna så att man kan dra upp fötterna på sätet (alltså, det är en tågresa, inte ett jävla minispa! Sitt för fan ner, håll käften och lid som alla vi andra!) men så hittade jag i föräldrahemmet en lite kulturskatt och mitt svårmod förbyttes i glädje. Behold...

...det litterära storverket "Gör abort, sa min idol", straight outta sextiotalet och den förmodat genomgående högklassiga serien "Det bästa ur Mitt livs novell". Jag har hunnit typ 20 sidor hittills, den lokala rockstjärnan och bygdens store son Gunnar har just dissat huvudpersonen Evas sångframträdande med duon Eva och Siv, och även om Eva givetvis är sjukt bitter så anar jag att hon kanske inte kommer att vara helt avogt inställd till att släppa till (förlåt, "ge sig åt varandra om och om igen" menar jag) lite senare i boken. We shall see. Och just när jag trodde att det lagom suggestiva omslaget var bokens höjdpunkt så hittade jag det lilla extraavsnittet "Hur blir året för Ann-Louise Hansson", där den tyske astrologen Helmut Richter har sammanställt Ann-Louises horoskop och (how I love this!) min mamma, cirka 18-19 år, har skrivit sarkastiska och bitchiga kommentarer i marginalen! Exempel:

"Det är inte så lätt"

"Så klart"

Åh, ibland blir jag så stolt över det allmänt skeptiska och småsubbiga blod som flyter i mina ådror.

Annars känner jag att melodifestivalpeppen är relativt måttlig, när mina favoriter Andorra åkte ut gick ju liksom luften ur tillställningen en aning. Jag föreställer mig lite spontant (nej nej, det här är ingenting som jag går runt och funderar på!) hur det i en perfekt värld såg ut på grabbarnas hotellrum efter den skandalösa omröstningen:

"Åh nej, Paolo, vi som hade tagit på oss våra långa shorts och allt, och blickat lite lagom latinosexigt in i såväl kameran såväl som i snart-trettio-men-fortfarandende-med-en-halvhemlig-förkärlek-för-pubertal-skejtpunk-kvinnors hjärtan! Hur kunde det gå så här illa?"

"Jag vet inte Pedro, jag som hade puffat upp min whiteboyafro speciellt för tillfället, och en catchy little tune hade vi också...nu får vi åka hem och fortsätta med vår huvudsakliga syssla, det vill säga att, öh, gå omkring nakna i medelhavsolens sken och typ, eh, plocka apelsiner"

"Åh Paolo, det är så kallt"

"Kom över här i min säng och värm dig, och låt mig få visa små sweet nothings på katalanska i ditt öra..."

[...]

ÅH ANDORRA I SHALL MISS YOU.

Men ESC är dock bara en liten parantes i helgschemat, för imorgon åker jag och my bitch Sofie till London! Det är givetvis fortfarande säkert en idiotisk idé (jag har föga oväntat fortfarande rätt jävla snålt med pengar) men detta innebär ju inte att det inte ska bli jävligt fint! Jag är asnöjd och det är ju lika bra att passa på nu innan arbetslösheten träder in. Är tillbaka på onsdag, hörs då.