This is my dance space

Idag har jag och min mamma tagit oss en rejäl shoppingrunda och det var hur fint som helst. Jag har säkert nämnt det här vid något tidigare tillfälle men jag tänker nu göra det igen: min mamma rules. Ta bara som exempel att hon fäller kommentarer som "det är väl bara bra att du köper skor, man ska alltid ha flera par att byta med" när jag bekänner att jag än en gång spenderat mina sista slantar utan tankar på att jag kanske behöver mat/busspengar/dasspapper även under den sista veckan i månaden, eller svarar "äh, vad ska du med ungar till, det finns så mycket annat som är värdefullt i livet" när jag frågar henne om hon inte börjar känna att hennes biologiska barnbarnsklocka borde börja pressa mig på det där sättet som ONDA 50+mödrars vanligtvis gör? Som sagt, mamma = bäst. Och för att ytterligare bevisa sanningshalten i detta så förbarmade hon sig idag över sin fattiga avkomma och köpte följande saker till mig:

-En väska
-After work-meny med calamares och vitlöksbröd
-Ett hudvårdskit från Estee Lauder som lovar att prevent the signs of aging by shielding skin from the multiple assaults from the environment (Kicks-expediten kastade ett snabbt ögonkast på mig och förklarade att det funkade mot strålning från dator och TV också, jag undrar om det var en slump?)
-En semla och en läsk på det klassiska tantkonditoriet Hollandia

Själv köpte jag två Mavalanagellack (aningen trängd ekonomisk situation för tillfället, som sagt) samt övertalade modern att splash out på ett Pilgrimhalsband (till henne själv, observera). Sedan tog hon tåget tillbaka till hålan och jag gick hem och tittade på Desperate Housewives som mest känns tråkigt den här säsongen, ungefär som Six Feet Under i söndags. Tur åtminstone att Dirty Dancing på trean åtminstone levererade kvalitet denna gång likväl som de cirka 150 gångerna jag sett den de senaste arton åren, även om de körde den aningen tveksamma versionen där en översättare hög på crack har tolkat en strof i låten som det dansas till i det gripande avslutningsnumret som "Ja, det är sant, blomman min". Jag menar, puh-leeeease.

För övrigt undrar jag fortfarande, varje gång jag ser filmen, hur det gick för tjejen som 1988 skrev in till Bu!-spalten i Kamratposten och klagade över att hon fått en tantfrisyr när hon bad frisören om att få bli klippt som Baby i Dirty Dancing (jag bidrog för övrigt själv till Bu-spalten en gång med en uppgiven klagan över hur alla i min närhet gjorde narr av min stora ungdomskärlek Joey Tempests frisyr). Jag hoppas i alla fall att det ordnade sig.