Den lilla människans kamp mot Posten: den spännande fortsättningen

Till alla som lidit och våndats med mig på grund av mitt av Posten försnillade sminkpaket från Blush (antalet personer är väl uppskattningsvis noll, men ändå) har jag glädjande nyheter: paketet är återfunnet. Mina känslor angående Posten är dock oförändrade. Jag började mitt lilla korståg med att spendera halva min lunchrast med att samtala med en kvinna på deras kundtjänt, som bland annat upplyste mig om att Posten inte tar något ansvar för brevförsändelser och därför inte skulle kompensera mig för de cirka trehundra kronorna jag låg ute med för paketets innehåll. Man skulle kunna tycka att ansvaret låg på Posten om det bevisligen inte är varken avsändare eller mottagare som begått ett misstag och slarvat bort något, men så är alltså inte fallet. De kan med andra ord behandla dina försändelser hur fan som helst utan att någonsin behöva ta något som helst ansvar eller ens försöka ordna upp situationen när de begår något av sina "små misstag" - som de uppenbarligen gör hela tiden. Visst känns det tryggt?

Kvinnan i kundtjänsten fällde för övrigt bland annat citat av typen "Vaaaa, har du redan betalat för det som är i paketet???" när jag påpekade att jag låg ute med några hundra för försändelsens innehåll. Seriöst, du jobbar på posten. Hur många försändelser med innehåll som folk beställt från nätet hanterar ni på ert föredömliga sätt varje dag? Stabil verklighetsförankring? Hon räknade även med att jag skulle ha full koll på avsändarens fullständiga adress, trots att jag förklarade att jag aldrig besökt företaget i fråga samt kunde uppge deras företagsnummer. Till sist gjorde hon i alla fall en reklamation och jag ägnade de resterande 15 minuterna av min lunchrast åt att hetsäta en smarrig mikropizza och känna hur glädjen och livskvalitén riktigt SPRUDLADE i min kropp.

Och sedan kom jag hem och hittade givetvis en avi på hallmattan, med ordet PÅMINNELSE överstruket med ilsket neongrön markeringspenna. Cyklade bort till mitt uthämtningsställe, hämtade paketet och påpekade diskret att jag fan inte fått hem någon första avi. Postentanten skyllde på brevbärarna, och mitt argument att jag redan pratat med brevbärarcentralen fick (surprise!) rätt klen respons. Tog i alla fall mitt paket i ett säkert grepp och tänkte avsluta på ett värdigt sätt genom att fråga om jag borde ta tillbaka den där reklamationen jag gjort, ja, kanske postentanten rentav kunde göra det där och då eftersom hon trots allt just lämnat ut paketet och är uppkopplad mot postens datasystem? Min förfrågan möttes med svaret "Asså det vet väl inte JAG, men du kan ju alltid ringa kundtjänst". Måttligt sugen på fler samtal till kundtjänsten frågade jag om det var nödvändigt att ta tillbaka reklamationen nu när paketet var hämtat, vilket återigen besvarades med "Asså det vet inte JAG". Jag förklarade lite diskret att jag ju inte brukar göra så många postreklamationer och alltså är insatt i hur saker och ting brukar förfara, vilket fick responsen "Nä duuue, det brukar inte JAG HELLER".

Jag orkade inte svara med "HERREJÄVLAGUD KVINNA, DU JOBBAR PÅ POSTEN!!!" så jag tryckte ner den impulsen för andra gången den dagen och tog istället mitt paket och cyklade hem, och nu är åtminstone mina naglar snygga. Dock känner jag mig aningen illa till mods vid tanken på att jag är tvungen att använda det jävla skitföretaget Postens ("Vi kan alltså inte ta något ansvar för några misstag vi gör!") så kallade tjänster varje gång jag vill skicka något i fortsättningen. Det faktum att det saknas något som helst alternativ till Posten får mig att vilja placera mig själv på den marinblåa delen av den politiska skalan. Se-ri-öst.