onsdag, maj 31, 2006

Ibland gillar jag faktiskt människor också, bara inte just nu

Det finns ställen som drar till sig psykon och freaks på samma sätt som hästbajs drar till sig flugor. Ni vet, typ tågstationer, bibliotek och KOMMUNALA FÄRDMEDEL. Jag vet inte vad det faktum att jag tillbringar merparten av min vakna tid på just sådana här platser säger om mig, men jag tänker hoppas på alternativet "ingenting alls" och istället anta att det bara betyder att det gör mig lämpad för att sammanställa en lista över freaks vi träffar på på bussen/tåget. Freaksen är betygsatta dels efter allmän freakighet, dels över benägenhet att spy (detta av den enkla anledningen att min största skräck i livet förutom det vanliga med kärnvapenkrig/cancer/anhörigas död är att hamna på samma färdmedel som något vidrigt jävla äckel som lägger en spya. Jag skriver alldeles för mycket om min pinsamma fobi här, men jag tar det kort nu: jag är, speciellt när jag åker buss/tåg, konstant rädd för att någon ska kräkas. Jag spanar oavbrutet efter folk som kan visa minsta tecken på illamående. Jag sitter alltid så att jag har så lite sikt över mina medresenärer som möjligt (jag åkte till exempel alltid på det ensamma handikappssätet längst fram när jag pendlade till Lund, vilket emellanåt orsakade lätt pinsamma situationer när någon som faktiskt var handikappad steg på och jag därför på ett inte helt icke-ansträngt sätt fick låtsas vara försjunken i andra tankar medan jag stirrade ut genom fönstret). Jag tvekar inte att lämna kupén om någon säger "hmm, jag har lite ont i magen". Jag tvekar inte heller för att stiga av om folk verkar fulla och istället gå en halvmil hem. Kort sagt, jag är lite känslig för sådant här. Därav alltså spybenägenhetsskalan när freaksen ska betygsättas. Och båda skalorna är 10-gradiga.

FREAKS PÅ KOMMUNALA FÄRDMEDEL:

1. Det skrikiga barnet. Reser ibland i flock, då kallat "skolklass". Inget man vill stöta på under en längre resa, speciellt eftersom barn aldrig någonsin tröttnar på vad de håller på med, oavsett om det gäller att springa i gången, sjunga "en busschaufför en busschaufför det är en man med glatt humör", ge ifrån sig det där jävla spädbarnsskriket som skär i öronen eller "talträna" genom att utstöta ett och samma ljud utan uppehåll i en jävla evighet. Inget man vill stöta på under en kortare resa heller, nu när jag tänker efter.
Freakfaktor: cirka 3/10, de är ju faktiskt bara barn och barnen är ju som bekant det fiiiiiiiiiinaste vi har och förstår inte bättre. För de föräldrar som har ansvaret för ett skrikigt barn och inte ens försöker få tyst på det blir dock freakfaktorn 8. Lyssna noga nu, du likgiltiga förälder: Det är ingen annan som tycker att det är charmigt. INGEN annan.
Spyriskfaktor: 8/10. Barn spyr hela jävla tiden!

2. Människan som pratar med busschauffören. Favortsamtalsämnena är ofta antingen personen själv (gärna med detaljer av det lite väl personliga slaget) eller "det är rent ut sagt för jävligt"-ämnen om samhällets förfall (kryddat med exempel på oförrätter personen blivit utsatt för i det egna livet). En speciell typ av det sistnämnda är de som låter sina Skånepartiet-åsikter bli hörda högt och ljudligt och sedan förkunnar för den iranske busschauffören att "men DU verkar ju vara trevlig kille i alla fall".
Freakfaktor: 10/10.
Spyriskfaktor: faktiskt bara 4/10. Dock finns det risk för att de snor till sig den åtråvärda handikapplatsen längst fram för att använda den som en tillfällig tillflyktsort medan busschauffören tar betalt av andra resenärer, för att sedan, så fort bussen börjat rulla, åter resa sig upp och gå fram och trakassera busschauffören.

3. Kroppsljudsmänniskan. Till denna breda kategori hör bland annat "dra-upp-snoret-i-näsan"-människorna, smackarmänniskorna, de sovande och saglande människorna och kostymgubben som fes skithögt i samma kupé som jag en gång (man såg på hans ansiktsuttryck att han hade räknat med att det skulle bli en liten smygare, det var stor humor).
Freakfaktor: Varierande. I genomsnitt skulle jag säga 7/10.
Spyriskfaktor: Beror också på. Typ 9/10 för människor med konstiga magljud som sväljer hela tiden, typ 3/10 för snorinhaleraren.

4. Tala-högt-människan. Under denna rubrik ryms bland annat den teknikskadade 80-talisten som högljutt vrålar "Näää älskling du behöver inte komma hem till mig ikväll och mysa för jag har meeeeeens!" i sin 3-mobil under ett videosamtal, de käcka jävla människorna som talar högt och skrattar muntert på morgontåget (innan klockan tio håller man käften!) och den förvirrade alkisen som sitter och svär högljutt för sig själv längst bak i bussen.
Freakfaktor: 8/10.
Spyriskfaktor: Typ 7/10 för alkisen, annars hyfsat låg.

5. Människan som sätter sig bredvid dig trots att det finns lediga dubbla säten någon annanstans i bussen/tåget. Kort och koncist: är människan okänd för dig är det undantagslöst ett psyko. Kom inte med något jävla dravel om att dina flyktinstinkter är så "himla typiskt svenska" och att folk i andra mer härligt öppna länder minsann tar spontan kontakt med varandra hela tiden. ENBART PSYKOPATER SÄTTER SIG BREDVID OKÄNDA PÅ KOMMUNALA FÄRDMEDEL OM DET FINNS LEDIGA DUBBELSÄTEN. Du vet det, jag vet det.
Freakfaktor: 10+/10.
Spyriskfaktor: Förmodligen hög, speciellt om du sitter nära dörren/toaletten (fast du sitter ju givetvis aldrig nära toaletten), eftersom personen då kan ha valt din plats som strategi för att underlätta sitt spyende. Fly. 7/10.

6. Människan som sätter sig längre bort på ett tomt dubbelsäte men sedan högljutt deklarerar för den förstående vänninan att "JAG BLIR SÅ HIMLA ILLAMÅENDE AV ATT ÅKA BAAAAKLÄNGES!" och istället går och sätter sig bredvid dig. Det finns inga ord! Tack så jävla mycket, du okända kvinna i Lund, folk har blivit inlåsta på psykakuten för mindre panikattacker än min.
Freakfaktor: 10/10
Spyriskfaktor: 1000000000000000/10

7. Spyfobikern. Sitter längst fram på handikapplatsen med sammanbiten käke, räknar minuterna och borrar in naglarna i handflatorna.
Freakfaktor: 10/10
Spyriskfaktor: 0/10, jag har inte spytt i nyktert tillstånd sedan jag var 14 och jag har sannerligen inte heller några avsikter att börja. Är jag berusad är jag det på kvällstid, och jag åker inte buss/tåg efter klockan 21 på grund av den överhängande risken att stöta på andra skabbiga/spybenägna fyllon.

Gud vad jag gnäller. Klockan är snart ett på natten, jag hoppas ni har överseende.

3 kommentarer:

Random sa...

Ha ha ha!
Jag antar att du inte har körkort och bil?

Lina sa...

Jag är billös körkortsinnehavare, och det är nog bäst att det förblir så med tanke på att jag kör som en riktig jävla kratta. Jag vågar enbart sätta mig bakom ratten om jag är helt säker på att bilturen inte kommer att innehålla moment som parkering, vänstersväng och start i backe. Helst ser jag även att jag slipper alla former av "medtrafikanter".

Random sa...

Så...med andra ord är det du som är busschauffören?