Fylld utav minnen som tär och förstör

Åååh.

Jag vill rikta ett speciellt tack till Lisa som sms:ade mig i förmiddags och tipsade om detta vackra, underbara som jag annars hade missat eftersom jag var upptagen med att ligga under täcket och tycka synd om mig själv. Kan vi inte alla ta och förenas i ett gemensamt, andäktigt ååååååh? Och ännu bättre blir det senare när man besöker den officiella hemsidan och läser att på torsdag den 16/11 är det skivsignering och akustisk spelning på Folk och Rock i Helsingborg, vilket som utav en händelse råkar vara precis i närheten av platsen där jag ändå på ett mycket lägligt sätt befinner mig just vid den aktuella tidpunkten. Jag ska försöka lägga band på mig, dock. Kan emellertid inte lova att det lyckas.

Annars är allt skit skit skit skit skit och jag hatar mitt liv på ett sätt som nästan skulle kunna beskrivas som passionerat om det inte vore så destruktivt och överjävligt. Jag har dock inte för avsikt att utveckla saken närmare här, vill ni vältra er i någon annans misär får ni fan uppsöka den personen annorstädes. En liten teaser, dock; 1. igår blev jag nästan lite gråtmild av att lyssna på U2 och 2. knappt ens det här förmådde lyfta mina gloomy spirits (eller, jo, ok, lite, det andra målet var a thing of beauty, sanna mina ord). Ni förstår med andra ord att det är ILLA - nästa steg är typ att köpa hem ett gäng Broder Daniel-skivor och till dessa ljuva toner (ehrm) börja hacka i handlederna med Gillette Venusen. Speciellt lämpligt känns detta nu när jag och Carro till vår förskräckelse upptäckte att vårt gemensamma guilty pleasure The 4400 har flyttats till en ny sändningstid klockan halv två på natten mellan måndag och tisdag (och det är säkert mitt fel dessutom, jag missade förra avsnittet vilket rimligen innebär att tittarsiffrorna krympte med 50% förra veckan). Alltså, himlen vet att jag är miserabel nu.