Jag behärskade i lördags mina lustar som skrek KÖP EN FLYGBILJETT FÖR 2000 KRONOR OCH ÅK UPP TILL STOCKHOLM OCH SE MIKA EN GÅNG TILL - se, jag har mognat en aning sedan jag var 15 och fick exakt samma impuls efter en Depeche Mode-konsert: då var jag på väg ut till E4:an för att lifta, den här gången bet jag ihop, lät förnuftet ta över och satte mig istället på bussen för att åka till den skånska ostkusten för lite gemytligt påskfirande i kärnfamiljens tecken. Här har ni den ocensurerade fotobloggen över helgens aktiviteter:
I sommarstugan står familjefotona uppradade. Jag hade uppenbarligen inga ögonvitor när jag var bebis, som gasten i The Grudge ungefär.
Vamos a la playa, oh oh oh oh.
Mina föräldrar hänger på stranden. Alla är dressed up to the nines.
En halv minut senare passerar en joggare (av manligt kön, iförd tights, eeew). Min mor filosoferar: "alla säger att det är härligt att jogga eftersom det känns så skönt EFTERÅT, men det måste ju vara som när man haft maginfluensa och äntligen kan äta en skorpa efter att ha spytt i en vecka - klart att det känns skönt, men det behöver ju inte betyda att man någonsin vill bli magsjuk igen". Min mamma är så klok.
Jag och vattnet har chicken race, typ "hur länge vågar jag stå i vattenbrynet innan jag måste hoppa tillbaka för att inte bli blöt om fötterna?". Vattnet syns inte så jävla bra på bilden, men det finns där, jag lovar. Precis framför mina crazy legz.
Vi besöker en marknad i Folkets Park. Jag köper givetvis den här raffiga outfiten, tänkte som ni säkert förstår ha den på jobbet - biblioteksbesökare och kollegor, be afraid! Be very afraid!
Sov du lille videung, lalalalalala.
Tillbaka i stugan kopplar jag av med lite TV. Åh Gonza. <3<3<3<3<3<3
"Tjipp å välkomna till Landet Runt. Idag ska vi prata om ris...
...och inte vilket ris som helst, utan klito-ris!"
(klassiskt skämt från min högstadieskola cirka 1993)
Jag övergår till en annan form av kulturell fortbildning: DET SKRIVNA ORDET. Här har vi en insändare från Hemmets Veckotidning. Jag tror att jag tar och låter den tala för sig själv.
Från Serie-Starlet cirka 1975. Skjut mig.
I sommarstugan finns även en liten samling av tidningen "Fick-journalen" från tidigt sextiotal. Den främsta behållningen med dessa är frågespalten "Fötroliga vrån" där en extremt subbig kvinna vid namn Lena Berger levererar hurtfriska råd av typen "Signaturen 'förtvivlade Britt-Marie' bör omedelbart ta sig i kragen! Mor har tagit livet av sig och far är alkoholiserad, men det är ingen ursäkt för att hänga läpp! Pojkar tittar inte två gånger efter surmulna flickor! Och vilken slarvig handstil Britt-Marie har sedan!" samt direkta obehagligheter av typen (autentiskt citat) "Blandäktenskap blir sällan lyckliga". I alla fall, på insändarsidan råder i alla fall hög moral och god smak. Här ryter signaturen "Ej pettingintresserad" till...
...och den här rubriken kan väl även den få tala för sig själv.
Jaha, glad påsk hörni!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
åh landet runt, jag såg också det, förfasade mig över Bengans slips och funderade på vad folk i övriga Sverige sade nu...haha nu fick jag svaret..
Har jag nämnt hur mycket jag beundrar din mor? :)
Och Marias frågepalt var ALLTID det bästa i Himmets. Jag brukar fortfarande läsa den ibland hos mina föräldrar (mamma får tidningar av farmor som prenumurerar) och det är alltid lika smakfullt.
Ge mig mer tidningsuppslag!!
Jag har kanske haft ett ovanligt tråkigt liv, men det här var något av det roligaste jag läst, tror jag. "Pojkar tittar inte två gånger efter surmulna flickor! Och vilken slarvig handstil Britt-Marie har sedan!" BWAHAHAHAHAHA!!
/Emelie
hihi, så himla kul!
Skicka en kommentar