Det är rent ut sagt för jävligt

Så vet du att du är från landet: du blir vid nära 30 års ålder fortfarande lite hemligt exalterad när din uppväxthåla nämns i rikstäckande medier, och detta även när nyhetsrapporteringen inte direkt är av det muntrare slaget. Här har vi dagens exempel (ja, jag detaljstuderade även bilden medan jag mumlade "oooh, just det, det är ju där!"). Children of the city, ni kommer aldrig att förstå.

I rapporteringen om monsunregnet som jag egentligen uppskattar lite i hemlighet eftersom det ger mig en helt legitim ursäkt att bara sitta inomhus och sunka (undrar just hur det är på Roskilde egentligen, hehe) hittade jag även till min stora glädje ett bidrag till min växande samling av "det är rent ut sagt för jävligt"-artiklar, som jag även har skrivit om här. Den perfekta "det är rent ut sagt för jävligt"-artikeln är alltså en av nyhetstorkans (notera försöket till ordvits) mer sympatiska biverkningar, och karaktäriseras av åtminstone ett par av följande kännetecken:

1. En representant för "vanligt folk" (hädanefter benämnd "den drabbade") anser sig ha råkat ut för något förfärligt (exempel), gärna någon form av oförätt.
2. Den inträffade händelsen/oförätten ska gärna vara något som är självförvållat, alternativt något som med lätthet hade kunnat undvikas genom att vara mindre snål (exempel), korkad (exempel) eller godtrogen. Den drabbade ska dock insistera på eller åtminstone antyda att någon annan borde ta ansvaret, i synnerhet det ekonomiska.
3. Det ska vara uppenbart att det inträffade i första hand borde tas upp med någon ansvarig (till exempel kan man ju, om man hittat något äckligt i sin mat, kontakta inköpsstället, tillverkaren eller någon form av laboratorium som kan undersöka "fyndet"), men istället har den drabbade valt att kontakta kvällspressen i första hand i hopp om att få uppleva sina 15 sekunder i rampljuset alternativt tjäna någon hundring på den publika förnedringen (exempel).
4. Finns det på något sätt ett barn inblandat ska detta faktum lyftas fram, gärna i rubriken (exempel).
5. Artikeln ska, som synes i samtliga ovanstående länkar, illustreras med en bild där den drabbade poserar med en uppgiven och bedrövad min. Den drabbade måste alltid ha på sig sunkiga kläder, för "vanligt folk" klär ju inte upp sig för kvällspressen i onödan (är det sommarhalvår och den drabbade är en gubbe är det självklart ALLTID lämpligt att köra med den klassiska bara bringan). Eventuella barn bör givetvis vara med och posera, och bör då inta den klassiska "gråtande barn"-posen med nedböjt huvud och utstucken underläpp. Den klassiska tummen ner-posen (exempel) sätter pricken över i.

I alla fall, dagens bidrag kommer från Catharina i Stövelstorp. Det regnar ute - kommunen borde ta sitt ansvar!

Och bara för att, min all-time favourite: Det låg en penis i ketchupen!

Och jo, dementin dök upp någon dag senare. Penisen var någon typ av svamp.

Så, nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på en annan "det är rent ut sagt för jävligt"-favorit som brukar dyka upp varje sommar: Bilden på det gråtfärdiga barnet på stranden och en rubrik i stil med "Simon, 3, kan inte bada på grund av algblomningen". Det är ju lika givet som bilden föreställande det glada barnet på stranden (gärna med nyllet inkletat med glass) på sommarens första varma dag (jag har en vision om hur snacket går på tidningsredaktionerna: "Vad säger du, har det skett ett folkmord? Naturkatastrof? Statsministern är död? Ja, jag ledsen men idag är det ju faktiskt VARMT och nu har vi ju en så fin bild till framsidan, lille Pontus tar sommarens första steg i vattenbrynet, endast iförd naken röv och simring..."), och det lär väl handla om max någon vecka nu innan det dyker upp.