Jag lovade mig själv att jag skulle skriva ett nytt blogginlägg om/när någon skrev en "Lina, kom tillbaka, alla i det som vissa helt distanslöst glatt kallar för den svenska bloggosfären - där du ju är en ACK så prominent person - saknar dig jättemycket, och det tomrum du lämnat efter dig kommer aldrig att kunna fyllas"-kommentar, trygg i förvissningen att detta aldrig skulle inträffa. Nu har däremot inte mindre än TRE personer (vilket förmodligen är alla som läser överhuvudtaget, but alas...någon minns mig!) skrivit (betydligt mer sansade) kommentarer om att det fan är dags för mig att ta mig lite i kragen och detta är väl ett tecken om något på att det är dags för mig att släpa mig upp ur min dvala och skriva något igen. Det var ju, onekligen, ett tag sedan sist.
Och jag ska, imorgon. Jag lovar. Ikväll ämnar jag dock (skamlöst) återuppleva the doorway lean of lust, och jag antar att detta kan tolkas som att 1. en kvinna måste faktiskt prioritera och 2. the more things change, the more they stay the same.
Men nu har jag lovar i alla fall, så nu vet jag att jag måste proverb-sparka mig själv i röven och allt det där, och det var väl bara det jag ville ha sagt egentligen. Hörs imorgon då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Å vad skönt att du är tillbaka!
Vad kul, jag tittar in då och då och har saknat dig!
/Malin
good to have ju back! nu väntar jag bara på de skarpa kommentarerna också. mors!
Glad att du är tillbaka, biatch!
Jag har saknat dig muchos och går in på bloggen säkert varje dag för att kolla om du vaknat till liv.
Två dagar. En dag till och jag kommer sparka dig på riktigt i rumpan. How's that for a threat?
Skicka en kommentar