Om sakernas tillstånd

Ehrm. Jag glömde mitt lösenord.

OK, sedan sist då: Jag har färgat mitt hår mörkt igen, trots de kval som jag genomgick för att få det ljusare. Jag ser nu inte längre ut som Jepson, utan är tillbaka på utgångsläget övervintrad goth/jättebebis. Vete fan om det är så mycket bättre, men så är det. Jag har som sagt börjat jobba igen. Jag har funnit mig själv på Stortorget, dansande till de ljuva tonerna av Hasse "Kvinnaböske" Andersson medan jag halsade ur en flaska Koskenkorva. Jag har i vanlig ordning betett mig som om jag var antingen 13 eller 60, men sällan på ett sätt som känns representativt eller värdigt för en person som befinner sig i spektrat däremellan. Jag har fortfarande inte storstädat min lägenhet. Jag har haft djupsinta tankar av typen "borde egentligen inte, logiskt sett, alla hippa nu rave-kids tilltalas av tanken på att klä sig i crocs? " och "varför är alla framgångsrika svenska friidrottare albino?" (i övrigt har jag, vill jag gärna påpeka, naturligtvis INTE tittat på ens en minut av friidrotts-VM - även jag har mina gränser när det gäller lågkvalitativ underhållning. Detta benhårda ställningstagande beror helt, om än inte enbart, på faktorer såsom att 1. Stefan Holm fortfarande är Sveriges fulaste man och 2. Min gamla favoritatlet/skivartist/porrentreprenör Jimmy Nordin inte längre är aktiv. Jag saknar dig, Jimmy! Jag saknar dig djupt!). Jag har mottagit ett utskick i brevlådan om att korsningen utanför mitt hus ska asfalteras om, vilket skall ske nattetid ("vi försöker minimera störande buller", I MIN RÖV!). Jag har, förutom det här med asfalteringen då, förstått att Daolaplaon numera är THE PLACE TO BE (enligt rykten har Timbuk siktats på det lokala sushistället, oh be still, my trembling heart) och det prospektet är väl all fine and dandy så länge inte några jävla svennehipsters à la den nya, pinsamt skitnödiga, JC-reklamen kommer och snatchar de nyinkomna godbitarna i Irenes Shop. Vidare har jag insupit en del god kultur (jodå, igår såg vi Scary Movie 4, till exempel), jag har läst lite böcker, jag har haft lite magkatarr, jag har ätit lite kräftor.

Inte mycket nytt under solen alltså, som ni ser.

Kan i alla fall, om någon av någon outgrundlig anledning skulle ha tvekat, meddela att the doorway lean of lust var exakt lika underbar som jag mindes den. Alla tre gångerna. Och jag är medveten om hur ovärdiga mina prepubertala intressen är så jag ska inte skriva om dem här mer nu (ändrade mig).