skip to main |
skip to sidebar
*...OK, first thing's first: Det här, govänner. Så här är det; jag har alltid tyckt att filmversions-Harry Potter är lite charmig. Jag vill rentav dra mig till minnes att det en gång för länge sedan på en hemlig plats på internet där jag och några av mina närmaste samlade minnesvärda citat som yttrats i vår umgängeskrets (ja, sidan ligger kvar men nej, jag har INTE för avsikt att länka eftersom jag ju vet att alla som läser det här säkert har en uppfattning om mig som en sansad person med god smak och stil, som inte vräker ur sig obsceniteter i första taget, och detta vill jag ju på inget sätt ifrågasätta) publicerades ett citat som löd "vissa saker får du faaaan hålla för dig själv din sjuka kvinna!" - yttrat av min vän Anna och (miss-)riktat mot mig efter att jag erkänt att jag tyckte att den då cirka 13 år gamla Harry Potter var lite söt (nej, inte på det sättet!). Alltid lite av en soft spot, som sagt (jag tror det är den bleka hyn/glasögonen-kombinationen). Och nu är han...stor. Vuxen. Eh, avklädd. So cute! Jag tror att jag måste åka till London och gå på teater.
*Jag känner hur glädje och tillfredsställelse sprider sig i min kropp när jag inser att jag måste gå och ta ett nytt passfoto iförd min stiliga hemklippta lugg. Jag försökte listigt att få min mor att sponsra ett frisörbesök (ja, jag är en patetisk och dålig människa, men alltså, hon brukar få frikort för att hon köper en massa produkter och...host) vilket dock inte gick riktigt som jag hade hoppats ("de släpper nog in dig i Amerika i sned lugg också!" förklarade hon glatt och okänsligt och ignorerade sedan obevekligt mina förtvivlade "men, men.."-gnyenden). I alla fall: DET NYA PASSET SKA JAG HA TILL JAG FYLLER 40. Jag älskar verkligen mitt liv.
*Jarvis höll stilen i Köpenhamn i söndags. Det kändes som om vi alla teleporterats tillbaka till 1995 (Jarvis var väl i och för sig den enda personen i lokalen som fortfarande såg ut som han gjorde när det en gång begav sig, medan vi i publiken var aningen mer lönnfeta/flintskalliga/måna om att få en bekväm sittplats istället för att behöva stå och trängas, men ändå). I vilket fall som helst, det var naturligtvis underbart. Och om någon undrar: nej, jag hade inte på mig min gamla "I'm common"-tshirt.
*En rejäl summa pengar fattigare. En flygbiljett rikare. Los Angeles, I'm yours, som vi brukar säga (ja, jag har suttit länge och väntat på ett tillfälle att droppa den popkulturella referensen). Det kommer rimligen att bli så bra.
*Plan: Nu ska inget smink inhandlas förrän jag på darriga ben träder in på Sephora. Ehrm, jo, en ny foundation möjligen, men annars INGET. Det är alltså några månader kvar tills dess men damn, jag ska vara stark.
*Har jag någon gång nämnt hur mycket jag älskar UFF i Malmö? Inget annat UFF jag besökt kommer ens nära, och det luktar inte ens äckligt där (eh, utom kanske i undantagsfall). Idag köpte jag allt detta:
En brun sjuttiotalsklänning med pösig överdel och gigantiska ballongarmar som säkerligen inte smickrar the ample-chested lady (men efter typ två sekunders betänketid bestämde jag mig för att skita i det) , en röd liten väska med vristrem handledsrem - HEJ JAG BEHÄRSKAR INTE MITT MODERSMÅL - en brun större väska i mjukt fint skinn, ett par finfina röda sandaletter, en höghalsad finsk långklänning som eventuellt ska förvandlas till en kort höghalsad klänning + en kjol, samt en vid kjol i en sympatiskt vulgolila nyans
...för den högst facila summan 500 spänn. Åh UFF, vad skulle jag någonsin göra utan er? Vem skulle ge mig trygghet, ge mig glädje, sälja mig billiga kläder, nära mina tantklädsfetischer? Ingen I tell you, ingen!
*Som den trogne läsaren kanske noterat har jag inte riktigt kunnat släppa tankarna på att äga en Magic Bullet. Nu har jag slagit till på en skamlös kopia från Ellos (halva priset jämfört med TV-shopsvarianten!) och jag ser fram emot att kunna delge er resultaten av dess mos/hack/juice-kapacitet. Eh, så fort jag pallat åka till Citygross och storhandla mat är det dags, jag lovar. Nästa steg blir en George Foreman's mean lean grilling machine.
Tack, alla, för herrparfymsvägledningen. Ni är bäst. The shit. Ni ger mig lugn efter stormen. Verkligen. Uppdatering på parfymfronten följer men just nu har jag ont om tid, hinner egentligen inte skriva något alls och låter därför någon som vet att formulera sig bättre uttrycka sig åt mig så länge:
I've tried to see your point of view
But could not hear or see
For jealousy
I never knew
'til I met you
(cue bombastisk musik)
Nu ska jag jump on the old bicycle och åka och träffa min fina Anna för första gången på evigheters evighet. Cheerio.
Det är ju fan att man ska behöva göra allting själv! Har, vis av förra årets bittra erfarenheter, surfat runt lite på dagenstv.com för att kolla in utbudet av kvalitativ och stämningshöjande julunderhållning i år och det är ju knappast ett understatement att påstå att det ser lite tunt ut. Därför tog jag så att säga saken i egna händer och lade ut en femtiolapp av mina samlade tillgångar på en garant för julefrid och mysstämning - en alldeles egen Ett päron till farsa firar jul-DVD. The haters kan säga vad de vill, men i min värld blir det fan inte jul utan familjen Griswold och hunden Snoris. Det enda som känns lite beklagligt är att jag inte fick tag på den danska versionen med den skönklingande översättningen av titeln:
...but I'll live.
Dock måste det ju erkännas att mina små shoppingutsvävningar bleknar en aning när man tänker på att Josefin har köpt en Magic Bullet. AVUNDSJUKAN ÄR STOR OCH BITTER, och jag inser nu att jag givetvis också borde ha önskat mig en i julklapp, istället för mina mer anspråkslösa önskningar Parfym, Pantertanterboxen och nya köksgardiner". Positivt är dock, om jag glömmer min svartsjuka för en stund, det faktum att man kanske nu kan få reda på hur många sekunder det verkligen tar att tillaga en Pasta Alfredo. En värld håller andan.
